- Project Runeberg -  Nordisk familjeboks sportlexikon / 7. Supplement A-Ö /
785-786

(1938-1946) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hveger ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

HÅLLNING

HÅLLNING.

Av Sten Friberg, professor i ortopedi vid
Karolinska Institutet.

Hållning är för lekmannen närmast en
estetisk fråga. En god hållning tages av
många som tecken på kroppslig och
andlig hälsa. Under Antiken i Grekland voro
god hållning och väl uppburet huvud
vittnesbörd om en fri man. För läkaren är
hållning ett mycket invecklat problem,
som berör de flesta medicinska områden.

Vad är god hållning?

Då en person med god hållning står
upprätt, går kroppens tyngdlinje (bild 1)
ungefär centralt genom höftlederna;
individen skall kunna hålla
balansen med minimum
av kraftuppbåd; jämvikt
existerar icke utan aktiv
medverkan av
muskulaturen.

Mätt efter yttre konturer
skall en lodrät linje från
örsnibben träffa yttre övre
delen av lårbensskaftet,
vilken ligger i samma höjd och
samma plan som centrum
för lårbenshuvudet och
därmed höftleden (->Anatomi,
bd I, sp. 146). Där denna
linje skär nedre
bröstkorgsranden (se fig. 1:0), skall
avståndet vara lika till
främre och bakre
kroppsytan (bild 1:A—O och B—O).

Vad vi kalla rak hållning
är en nästan helt uttagen
sträckställning av
ryggraden; härifrån är förmågan
av sträckning liten, av
böjning stor. Bröst- och
bukorgan ha genom sin vikt en tendens att böja
ryggen framåt, och så har nästan allt vi syssla
med från vaggan till graven, skriv- liksom
kroppsarbete. Till och med våra
andningsrörelser vilja böja ryggraden framåt.
Benägenheten till framåtböjning motverkas av
ryggradens band och senor men främst av
muskulaturen. Våra ryggmuskler äro kraftiga men
ha en kort hävstång och utgöra en svag punkt
i vår hållningsmekanism. Ryggraden formas
under ett växelspel mellan skilda krafter, och
med samma rätt, som man säger, att kotor och
muskulatur bestämma ryggradens form, kan
det sägas, att muskulaturen är avgörande för
vår hållning.

785

Bild 1.

Hållningsrubbningar i ryggraden
kunna vara av tre slag: kutryggar (kyfoser),
abnorma s vankryggar (lor doser) och
krökningar i sidled (skolioser).

Krökningar i sidled och svankryggar
äro speciella medicinska spörsmål,
medan för lekmannen dålig hållning
innebär någon form av kutrygg. Denna korta
framställning håller sig därför till
kut-ryggen, som också är det vanligaste
hållningsfelet.

Från fyrbens- till tvåbensvarelse.

Ursprungligen ha vi gått på fyra ben,
d. v. s. ryggraden har haft två
upphängningspunkten skuldra och bäcken.

Uppresningen, på omkr. 90°, till tvåfotagång
har skett dels i höftlederna, dels i övergången
mellan ländrygg och bäcken; på intetdera
stället kunna vi sägas vara helt anpassade för den
nya ställningen. Ett uttryck för uppresningen
är dels ländsvanken, dels den för människan
karakteristiska knicken på övergången mellan
ländrygg och bäcken. Dessutom stå höftlederna
vid rak hållning i ett ytterläge, i
sträckställning.

Ryggraden är hos människan att betrakta som
en i ena änden fixerad stav, fästpunkten är
bäckenet. Ryggrad och bäcken och därmed hela
överkroppen balanseras på de två kulleder,
som höftlederna bilda; systemet kan i viss mån
jämföras med en tvåhjulig kärra, fast i sidled,
rörlig framifrån-bakåt. Därtill är ryggraden,
uppbyggd av 24 kotor, med sina många leder
en i sig själv rörlig företeelse.

Är ryggmuskulaturen ej tillräckligt
stark, ligger den under i växelspelet
mellan de olika krafterna. En uttröttad
människa håller sig sällan rak, hon kutar. Den
tungt kroppsarbetande befolkningen visar
i stor utsträckning en kutig hållning, till
största delen ett resultat av yrkesmässig
överträning av skuldrans muskler och
armens böjare. Kutryggen fixeras rätt
snart, man kan säga allteftersom den
utvecklas, och blir mer markerad, ju
tidigare den börjar. Det är därför av vikt
att se till, att i den fysiska fostran
uppmärksamhet ägnas hållningen.

Ett jämviktsproblem.

På bild 2 anges skissartat en god
hållning i stående ställning, på bild 3 en
kutig. I det senare fallet kommer kroppens
tyngdlinje att gå framför den tvära axeln

786

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Feb 17 23:53:12 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/sportlex/7/0453.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free