- Project Runeberg -  Nordisk familjeboks sportlexikon / 7. Supplement A-Ö /
795-796

(1938-1946) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - *Hägg, Gunder, av Sven Lindhagen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

HÄGG

och släppte i landskampen mot Danmark i
Köpenhamn fram Strand till seger (3.58,4 — 3.58,6).
Han löpte i Malmö 2 000 m med oerhörd
utgångsfart (400 m 55s, 800 m 1.56,2, 1 000 m 2.27,8,
1500 m 3.49,2), men krafterna togo slut, och
tiden blev endast 5.15,4. I Göteborg på 2 000 m
nådde han 5.13,8 (Durkfeldt 5.16).

Häggs sista storlopp, 1 eng. mil, ingick i
klubbmatchen mot Hellas på Stadion, där L.
Strand definitivt visade sin mästarklass och
vann lätt på 4.04,8 före Arne Andersson 4.07,2,
den utom tävlan löpande fransmannen M.
Han-senne 4.08,2 och Hägg 4.13,2. Det var tydligt, att
Häggs krafter voro relativt hårt pressade och
hans löphumör sämre än förut.

På hösten blev han avstängd och följande
vinter diskvalificerad för alltid.

En löpningens nydanare.

Hägg satte under sin löparbana 13
världs-, 14 svenska, 2 amerikanska och 1
brittiskt rekord, vann SM på 1 500 m 1941,
på 5 000 m 1944 och 45 samt på 4X1 500 m
1945 och amerikanska mästerskapet på
5 000 m 1943. Han vann två
landskampssegrar på 1 500 m (jämte en
»landslagskamp») och en på 5 000 m. När han
diskvalificerades för alltid, innehade han
samtliga världsrekord på 1 500—5 000 m
(och på mellanliggande yardsdistanser);
alla gälla ännu juli 1948.

Hägg framstår icke endast som
världens bäste löpare på sina specialsträckor
utan även som den i stilavseende främste;
hans flytande steg och idealiska
armfö-ring harmoniserade på ett ypperligt sätt,
och han hade inte endast en medfödd,
naturlig rytm utan även en sällsynt
förmåga att löpa utan överdriven
muskelspänning. Även i ansträngningens
svåraste ögonblick löpte han löst och ledigt.

I fråga om träning var han — mycket
tack vare sin rådgivare G. Olander, som
han flera gånger årligen gästade i
Vålå-dalen — en föregångsman. Han
förberedde sig med snöpulsning på vintern
(d. v. s. löpning till fots i djup snö) och
senare med långa, omväxlande löpturer,
helst på de jämtländska fjällens sviktande
myrar och stigar, och under
tävlingssäsongen tränade han i skog eller på ängar
men sällan på bana. Hans
träningsmetoder ha anammats i de flesta länder, bl. a.
i USA, där de väckte sensation. Han
tvingade sig aldrig att löpa, då han kände

sig olustig, och han hade en ovanlig
förmåga att »koppla av». Han talade
sålunda sällan om sin träning (eller idrott
över huvud taget!) och fördrev gärna
tiden med fiske, målskjutning, jakt,
fotografering och filmning samt framför allt
sömn. Han förde ingen speciell diet men
åt alltid lätt mat (gärna fisk) dagarna
före en tävling. Hägg avhöll sig från
spritdrycker och rökte aldrig.

Som taktiker var Hägg mästerlig, då
det gällde att segra. Han ledde gärna
själv i hård fart och kunde, då han var
i form, sätta in ytterst hårda och
svår-beräknade »ryck», som vanligen voro
avgörande. Han begagnade sällan samma
taktik två lopp i följd. Hans spurt var
lång och hård men under senare år
vanligen ej så snabb som Arne Anderssons
och underlägsen L. Strands. Häggs
taktiska sinne passade däremot ej för jämn,
hård fart enligt ett på förhand uppgjort
varvschema. Han var för mycket bohem
och »ögonblickets man» för att kunna
löpa »matematiskt riktigt». Trots hans
många världsrekord var knappast mer än
ett lopp verkligt lyckat ur »tidstaktisk»
synpunkt: världsrekordloppet på 3 000 m,
där varven gingo i jämn fart och senare
delen av loppet blev en aning snabbare
än den första. Han hade annars alltid
en benägenhet att »gå ut» för hårt, varom
mellantiderna i några rekordlopp utgöra
bevis:

1 500 m 1944 (per 400 m): 56, 60, 62, 45 (300 m).

1 eng. mil 1945 (per kvartmil): 56,5, 62,7, 62,2,
60,0.

5 000 m 1942 (per km): 2.40, 2.47, 2.51,5, 2.50,5,
2.49,2.

Hägg grubblade aldrig över rekord, och
betecknande är hans yttrande, när han
löpt 1500 m på 3.43,0: »Det var skönt,
att det var en hel sekund. De där
tiondelarna i rekorden har jag aldrig kunnat
lära mig eller intresserat mig för!»

»Gunder the Wonder», som var ett av
Häggs många smeknamn i USA, hade en
popularitet, som var vida större än
någon annan svensk idrottsmans. Detta
medförde automatiskt, att han
överhopades med tävlingsinbjudningar, som ofta

795

793 795

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Mar 9 21:32:59 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/sportlex/7/0458.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free