- Project Runeberg -  Nordisk familjeboks sportlexikon / 7. Supplement A-Ö /
829-830

(1938-1946) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Idrottsfrämjare bland kulturpersonligheter, av Albert Wiberg

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

IDROTT SFRÄMJ ARE BLAND KULTURPERSONLIGHETER

hög uppskattning av idrotten såsom
uppfostringsmedel. Comenius ville sålunda bl. a. ha
en lekplats (idrottsplats) vid varje skola, och
Locke gav anvisning på en del övningar, som
han ansåg behövliga för de unga. Även
1700-talets störste pedagogiske tänkare,
fransmannen J. J. ->■Rousseau (1712—78), hävdade, att
kroppens och själens utveckling skulle gå
jämsides med varandra och att därför ett härdande
liv i naturen med hopp, löpningar och
klättring m. fi. kroppsövningar borde ingå i de
ungas uppfostran. Med utgångspunkt delvis
från Rousseaus uppfostringslära betonade
flertalet av 1700-talets stora uppfostringstänkare
vikten av fysisk fostran. Detta gäller den
amerikanske naturforskaren och statsmannen B.
->-Franklin (1706—90, suppl.), som särskilt ivrigt
talade för simkonstens utbredning till alla, den
schweiziske läkaren S. A. ->-Tissot (1728—97) och
hans franske kollega C. J. -^-Tissot (1750—1826),
vilka kraftigt betonade de olika
kroppsövningarnas medicinska uppgifter, samt de stora
pedagogerna, tyskarna J. B. ->-Basedow (1723—90)
och C. G. Salzmann (1744—1811), och
schweizaren J. H. Pestalozzi (1746—1827).
Salz-manns medhjälpare, tysken J. S. F. ->-Guts
Muths (1759—1839), utvecklade ett självständigt
gymnastiskt system, som blev stimulerande för
den gymnastiska diskussionen, och Pestalozzi
och hans medhjälpare, den schweiziske prästen
J. Niederer (1779—1843, suppl.), sökte
utveckla ett kroppsövningarnas abc på samma
sätt som de tidigare tillämpat ett de
intellektuella övningarnas abc. Pestalozzi-Niederers
gymnastiska idéer kommo sedermera att utöva
en mycket stark inverkan på den gymnastiska
utvecklingen.

Intresset för fysisk fostran tiden efter 1800
har varit i ständigt tilltagande. Varje mera
betydande personlighet, som yttrat sig i frågan,
har visat sig som en gymnastikens eller
idrottens vän. Detta gäller skalder och författare
som tyskarna J. W. von -^-Goethe (1749—1832,
suppl.) och Jean Paul (pseud. för J. P. F.
Richter, 1763—1825), filosofer som tysken J. G.
Fichte (1762—1814) och engelsmannen H.
Spencer (1820—1903), vetenskapsmän som italienaren
A. -^-Mosso (1846—1910, suppl.) och tysken E. H.
->-Du Bois-Raymond (1818—90, suppl.),
skolrefor-matorer som schweizaren E. Jaques ->Dalcroze
(f. 1865) och belgaren O. Decroly (f. 1871),
upptäcktsresande som norrmännen F. ->-Nansen
(1861—1930) och R. Amundsen (1878—1928),
kyrkliga stormän som påven ->Pius XI (1857
—1939), känd som framstående alpinist, m. fi.

Svenska idrottsfrämjare genom tiderna.

I Sverige liksom i utlandet övades de
ridderliga idrotterna av adeln och furstehoven
redan tidigt under medeltiden, medan de
folkliga idrotterna fortlevde hos samhällets breda
lager. Särskilt stor roll för utformningen av
det ridderliga idealet synes konung Magnus
Ladulås (1240—90) ha spelat. Omkring 1500 för-

fattade biskop Peder Månsson, en bland våra
första verkliga författare, ett flertal skrifter,
i vilka bl. a. även renässansens höga
uppskattning av kroppsövningarna kom till uttryck.

År 1555 utgav ärkebiskop Olaus Magnus (1490
—1557) sitt stora verk om de nordiska folkens
historia, där han bl. a. skildrar idrott, jakt och
fiske under slutet av medeltiden och början
av-nyare tiden.

Kungliga »idrottsstjärnor».

Mycket intresse visade också Gustav Vasn
(1496—1560, suppl.). Han höll icke blott en
fäkt-skola på Slottet utan främjade även andra
idrotter, såsom bollspel och jakt, och han var
f. ö. en av de regenter i vår historia, som
förstått fördelen av att använda skidtrupper vid
militära företag. Sönerna -^-Erik XIV (1533—
77, suppl.) och -^Carl IX (1550-1611, suppl.)
voro också fullkomliga riddersman enligt tidens
uppfattning, i det de voro väl övade och
skickliga i de ridderliga idrotterna. Erik var bl. a.
en god ryttare med stor skicklighet i tornering,
och Carl befordrade icke bara sina egna utan
även sitt krigsfolks och sitt hovs
idrottsövningar genom att anordna tävlingar på
»speleplatsen» utanför Nyköpings slott. Stor
betydelse för de ridderliga idrotternas anseende och
utbredning hos adeln i Sverige fick riksdrotten
Per Brahe d. ä. (1520—90), som i sin
»Oecono-mia» visade, vilka grenar man främst borde
använda på herrgårdarna och hur man kunde gå
till väga vid övningarnas organiserande.

Under 1600-talet visade drottning Christina
(1626—69, suppl.) mycken iver för flera
idrottsgrenar, av vilka hon själv utövade några med
stor skicklighet, såsom ridning, fäktning och
målskjutning. Även ->-Carl XI (1655—97) var
personligen intresserad av t. ex. ridning och
jakt. Exemplet från hovet spelade stor roll för
de högre stånden.

Pedagoger och läkare.

Under universitetsläraren, naturforskaren och
historikern Olof ^-Rudbecks (1630—1702, suppl.)
ledning tillkommo de viktiga exercitiestaterna
vid Uppsala universitet, varvid han dock hade
verksamt understöd av den då så mäktige
universitetskanslern Magnus Gabriel ->-De la
Gardie (1622—86, suppl.). Genom att kroppsövningar
på detta sätt knötos till
universitetsundervisningen spredo de sig till även andra studenter
än till de adliga, för vilka dessa övningar
egentligen inrättats. Exercitiestaternas
organisation vid universiteten blev god reklam för
kroppsövningarnas utbredning.

Kroppsövningarnas betydelse och vikt ur
hälsosynpunkt betonades av de berömda läkarna
Andreas Sparman (1609—58), som behandlade
saken i sin på den tiden mycket spridda och
lästa läkarbok, och Urban ->-Hjärne (1641—1724.
suppl.), vilken såsom brunnsläkare i Medevi
rekommenderade bollspel, fäktning, dans, vol-

830 826

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Mar 9 21:32:59 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/sportlex/7/0475.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free