Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - *Idrottshallar - Idrottsledaren, av Nils E. Hellsten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
IDROTTSLEDAREN
Ort Hallens spelyta [-Byggnadskostnad-] {+Byggnads- kostnad+} Färdig år
Göteborg (Mässhallen) . .. 40X20 1 521 780:— 1940
Hallstahammar .. 36X18 590 000:—1 1940
Jönköping ...... 40X20 454 000:— 1940
Nässjö .......... 39x18 295 000:— 1940
Uddevalla ...... 39X18 292 000:— 1940
Västerås ........ 40X20 534 000:— 1940
Ängelholm ...... 36X18 98 345:— 1940
Lund ........... 40x20 387 C00:—2 1941
Lysekil ......... 37x18 187 000:— 1941
Skövde .......... 40X18 249 000:— 1941
Tidaholm ....... 36x18 244 000:— 1941
Västervik ....... 36x18 284 000:— 1942
Örebro
Tävlingshall .. .. 40x20
Träningshall .. .. 36x18 2 048 605:— 1946
1 Entré och värmecentral gemensamma för
hallen och badhuset.
21 kostnaden ingår även varmbadhus med
simhall. E. T-n.
IDROTTSLEDAREN.
Av Nils E. Hellsten.
Få om ens någon av de stora
folkrörelserna ha större möjligheter än
idrottsrörelsen att fånga in och komma i
kontakt med ungdomen. Därmed har
idrottsrörelsen också fått ett stort ansvar, som
den ej får undandraga sig, om den vill
räkna med att omfattas med allmänt
förtroende. Idrottens uppgift kan och får
nämligen ej inskränkas till att endast
utbilda kroppsliga färdigheter, den måste
syfta högre — den skall hjälpa till att
berika människan, att söka skapa en
full-lödig människa. Fattar man idrottens
uppgift på detta sätt, måste stora krav
ställas på idrottsledaren, som måste
känna, att han har ett ansvar i detta
hänseende. En idrottsledare skall alltid vara
fostrare, vare sig han är instruktör eller
enbart ledare.
Ledaren är till för alla.
Idrotten är till hela sin natur
individuellt betonad, personligheten är där
starkt framhävd. En idrottsledare får
därför aldrig betrakta en skara
idrottsmän som en flock, en massa. Rättesnöret
för hans arbete som ledare bör vara, att
varje enskild individ är förtjänt av
respekt och intresse. Det ligger nära till
hands, att ledaren endast intresserar sig
för de bästa, för dem som ha de största
utvecklingsmöjligheterna, och låter de
andra sköta sig själva. Så får det
emellertid ej vara. Han skall räcka till för
alla, var och en skall kunna vända sig till
honom utan att riskera att bli avsnäst.
Han bör komma ihåg, att i en förening
är det de svaga och minst försigkomna
som behöva mest hjälp, men att de ofta
äro för blyga för att våga begära sådan.
Är ledaren instruktör, måste han först
och främst vara tekniskt kunnig. Han
skall därför inte ge sig in på områden,
som han inte själv fullt behärskar. I varje
idrottsgren skall han leta fram det
väsentliga, det grundläggande — man skulle
kunna kalla det arbetslinjen — och
framlägga detta kortfattat, redigt och klart.
Det är olyckligt, om ledaren söker pressa
in idrottsmannen i någon sorts teknisk
tvångströja i stället för att låta honom
så mycket som möjligt själv få söka sig
fram efter de vägledande anvisningar
han fått.
All lärdom, alla kunskaper väga
emellertid lätt, om idrottsledaren ej på ett
rätt sätt kan »ta» ungdomen, d. v. s. få
en riktig kontakt med ungdom eller med
andra som han skall leda. Det är svårt
eller omöjligt att uppställa några regler
för hur denna kontakt skall vinnas, men
så mycket kan sägas, att en förutsättning
är, att ledaren på ett enkelt, naturligt och
rättframt sätt måste möta sina elever.
Han får inte för mycket framhålla, att
han är ledaren, utan i stället att han är
kamraten, till vilken alla med förtroende
kunna vända sig och hos vilken alla
kunna räkna med förståelse, hur »dumma»
frågorna ur ledarens synpunkt än kunna
vara. Ledaren måste kunna skapa
ordning och reda — utan ordning ingen
trivsel. Bestämmelserna böra vara få,
enkla och klara, men det skall vara
absolut fasthet och punktlighet i deras till—
lämpning.
Ett sunt kamratskap, en ovärderlig tillgång.
Ledaren skall sträva efter att skapa
ett sunt kamratskap, vilket säkerligen
841
842
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
