Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - *Isjaktsegling, av Erik Pallin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I S J AKT SE GLIN G
Bild 1. Isjakt- och skridskosegling vid Karlskrona år 1870. Ur Ny Illustrerad Tidning.
så att antalet uppriggade tävlingsmässiga
isbåtar på Stora Värtan s. å. uppgick till 35. År 1947
tillsatte klubben en juniorkommitté för att söka
intressera ungdomen att i större antal
försöka sig på isseglingssporten, och följande
vinter hade man en viss verksamhet i gång.
Segel av trä och aluminium!
En nyhet inom konstruktionen infördes 1947,
då de första isbåtarna med segel av trä
uppträdde. En av dem hade dubbel duk med en
träställning inuti, som gjorde, att seglet alltid
behöll avsedd form. Dessa segel formas efter
aerodynamiska principer med rund och tjock
framkant samt avsmalnande på akterkant i
likhet med en flygplansvinge. Fem dylika isbåtar
funnos 1948, och de kommo vid frisk vind upp
i förvånande hög fart, ofta högre än isjakterna
med segel av tyg.
En av 1948 års båtar hade segel av aluminium.
Dess breda framkant möjliggjorde, att föraren
kunde sitta inuti seglet med glasrutor på dess
framkant. Han satt vid sin ratt som i en hytt.
En annan egendomlighet var, att seglet hade
horisontell ställning i stället för vertikal. Dess
längd var 5 m och höjden endast 2 m.
Fördelen med det stela seglet är, att det
alltid bibehåller sin form, medan duk ofta
förändrar sig, bl. a. vid väta. »Buken» förflyttar
sig, och seglets akterkant är svår att hålla slät,
även om man använder lattor. De stockholmska
stela isjakterna av 1948 hade i regel mindre
segelyta än isjakterna med duksegel, eller
7—10 m2. De, som hade segel av trä, kunde
»reva» dem genom att en bit av toppen skru-
vades av. Alla fem isbåtarna voro varandra så
olika till konstruktionen, att några rättvisande
kappseglingar dem emellan ej kunde anordnas.
Meningen var att man genom experiment
skulle komma fram till en god typ, av vilken
sedan kunde göras en entypsbåt, varefter
kappseglingen mellan isjakter med stela segel
skulle kunna börja.
Även i Amerika var man vid denna tid inne
på liknande vägar med stela segel. En
uppmärksammad konstruktion ritades av
USA-ingenjören J. L. Finch. Hans segel, som hade
formen av en flygplansfena, var byggt av
balkar och spryglar av trä, över vilka spänts duk,
Bild 2. Den amerikanska isjakten »Vector» har
en vanlig modern kropp, medan däremot seglet
skiljer sig från det normala. Rorsmannen sitter
inne i detta stela segel och följer med i dess
vridningsrörelser.
861
862
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
