- Project Runeberg -  Nordisk familjeboks sportlexikon / 7. Supplement A-Ö /
1051-1052

(1938-1946) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ljungberg ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

LJUNGBERG, B.

Sannolikt anordnades små tävlingar i att »kasta
och löpa», när Livskvadronen »kamperade» på
Ladugårdsgärde eller Djurgården, varvid det
mycket väl kan ha gått till som på bilden
(hämtad ur ett av tysken Guts Muths’ 1793
utg. arbete).

med skyddsknapp. Instruktionsböcker i
fäktning funnos vid denna tid på flera språk,
däribland en även på svenska.

Den mest uppskattade idrotten under
1700-talet var v o 11 i g e n, d. v. s. upp- och
avsitt-ning på häst med hopp från stället eller under
hästens rörelser samt andra gymnastiska
rörelser på hästryggen, varvid man helst också
skulle ha ett vapen i ena handen. Även
läderbeklädda trähästar användes vid dessa
övningar.

Voltigens värde ur militär synpunkt är
naturligtvis uppenbar. Märkligt nog stod den
emellertid högt i kurs — liksom för övrigt
även ridningen och fäktningen — också bland
1700-talets läkare, vilka rekommenderade den
som en lämplig kroppsövning för hälsans
bevarande. Så t. ex. säger »blomsterkonungen»
Carl von Linné, som höll föreläsningar om
hälsovård vid Uppsala universitet 1742—72, att
voltige ger organismen smidighet och styrka,
särskilt hos arm- och bröstmusklerna, samt

tränar förmågan av sinnesnärvaro, medan
ridningen är ett utmärkt medel mot flera
sjukdomar, speciellt lungsot, samt fäktningen
slutligen »bryter och böjer musklerna, så att man
blir vig och ledig».

Flera sådana uttalanden av läkare och även
skolmän gjordes under denna tid, och 1738
ventilerades i Uppsala t. o. m. en akademisk
avhandling, som handlade om ridningens
användning i medicinskt syfte.

Den voltige, som enligt reglementet »borde»
utövas vid Livskvadronen, skedde sannolikt på
levande häst. De flesta av föreningens
medlemmar böra nämligen ha haft egna ridhästar,
bland vilka de för övningarna speciellt
lämpade hästarna (breda i ryggen och med lugnt
temperament) kunde väljas. Voltigering med
trähäst förekom emellertid under 1700-talet
bevisligen vid bl. a. Lunds universitet och
Kadettskolan i Karlskrona. I detta
sammanhang kan även nämnas, att P. H. Ling vid
Gymnastiska Centralinstitutet införde voltige
på levande häst, samt att dessa övningar först
1923 strökos från institutets program; de
försiggingo på den inre gården, och hästarna
hyrdes från stockholmsregementena.

Till den ridutbildning, som förekom vid t. ex.
kavalleriregementena under 1700-talet, hörde
bl. a. också ringränning, anfall mot
huvud o. d. Vid ringränningen gällde det för
ryttaren bl. a. att under full galopp med
lansspetsen uppfånga en ring (5 cm i diameter),
som var upphängd i en galge. Sådana övningar
ingingo även i de populära karusellerna, vilka
kunna betecknas som 1600- och 1700-talens
stora sportevenemang (->-Karusellridning, bd
IV). Några stora »officiella» karusellridningar
äro visserligen ej kända i Sverige från denna
tid — men väl från 1600-talet liksom från
Gustaf III:s regering — men man kan på goda
grunder antaga, att de flesta av de färdigheter,
som visades upp vid karusellridningen, flitigt
tränades under hela 1700-talet och då icke bara
vid kavalleriregementena. Högst sannolikt är
därför, att Livskvadronens medlemmar under
utflykter till som det heter i ett brev av Dalins
hand »fältlägret» på Djurgården också
anordnade ringränning och liknande ryttarlekar.

Vad slutligen »reglementets» uppmaning till
medlemmarna att även »kasta och löpa»
beträffar, behöver man ej tveka om att med
uttrycket »att kasta» avses spjutkastning,
vilken gren ingick i riddaruppfostran.

*Ljungberg, B o, stavhoppare, rådman
i Alingsås, har varit styrelseledamot i
Västergötlands Idrottsförbund 1944—46
och sedan hösten 1945 i Svenska
Idrottsförbundet.

Ljungberg deltar ännu då och då i tävlingar
för Alingsås IF och blev trea i stavhopp vid
SM 1944.

Ljungberg, K. G. E r i k, jaktryttare,
hästägare och uppfödare (f. 1884 1/0),
generalkonsul i Stockholm, är en av
huvudstadens flitigaste jaktryttare.

Sedan 1936 har Ljungberg hållit
kapplöpningshästar och har sammanlagt vunnit 134 590
kr. och 66 löpningar. På Backa gård, Björknäs,
har Ljungberg egen fullblodsuppfödning med

1051

1052

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Feb 17 23:53:12 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/sportlex/7/0596.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free