- Project Runeberg -  Nordisk familjeboks sportlexikon / 7. Supplement A-Ö /
1203-1204

(1938-1946) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Reichborn ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

R1CKNE

Rickne, Ernst, löpare (f. 1920 29/i2),
sporthandlare i Örebro, vann SM i
terränglöpning 4 000 m 1944 och 45.

Rickne, som till 1946 hette Andersson, började
tävla i Nyköping, flyttade 1940 till Visby, där
han var stamanställd vid 118 till 1944. Han
drog uppmärksamheten till sig 1943, då han
blev sexa i SM i terräng 4 000 m och i ett
ban-lopp i Nynäshamn på 3 000 m blev slagen av
B. Hellström med endast en handsbredd (båda
8m 28,4s). Han bosatte sig 1944 i Eskilstuna och
tävlade för GUIF samt gjorde då sin bästa
säsong. Utom SM i terräng vann han 5 000 m i
»presslandskampen» på 14.27,6 och fick »Jean
Bouins minnespris», ett praktfullt dryckeshorn,
för bästa prestation i matchen. År 1945, då han
flyttat till Örebro (IF Start), blev han trea på
5 000 m i båda landskamperna mot Danmark
och trea i SM (liksom 1944). Han har senare
på grund av sitt arbete ej haft tid att träna så
mycket och endast då och då nått högform.
Hans bästa resultat äro: 1 500 m 3m54,4s, 3 000
m 8.19,8 och 5 000 m 14.27,6. S. L.

Ridhonorar är den ersättning
yrkesryttare i kapplöpningar (jockeyer och
lärlingar) erhålla för sina ritter.

Ridhonoraret är 1948 i Sverige av
Jockey-klubben för jockeyer i slätlöpningar fastställt
till 100 kr. för segerritt och 50 kr. för annan
ritt, i hinderlöpningar till resp. 120 och 60 kr.,
samt för lärlingar till 50 och 25 kr. resp. 80
och 40 kr. Bestämmelserna om minimihonorar
hindra icke, att det mellan hästägare och
yrkesryttare träffas avtal om ersättning enligt
andra grunder, t. ex. viss ersättning för hela
säsongen, viss procent på inridna prissummor
el. dyl.

Framstående jockeyer erhålla ofta, särskilt i
de stora länderna, betydande årshonorar av de
stall, som i första eller andra hand ha rätt till
deras tjänster. Gordon Richards har sålunda
erhållit årshonorar på 10 000 pund (med
nuvarande kurs c:a 150 000 kr.) av det stall, som i
första hand har rätt till hans tjänster. Den
framstående franske hinder jockeyen
Parfre-ment hade på 1910-talet av första-stallet ett
årshonorar på 90 000 francs och av
andra-stal-let 30 000 francs (sammanlagt c:a 85 000 kr.).
I Sverige träffas ofta särskilt avtal mellan viss
tränare och stallets förste jockey, »stalljockey».
Avtalet underställes Jockeyklubben. För
ridhonorar enligt av Jockeyklubben fastställda
grunder ansvarar den organisation, som
anordnar kapplöpningarna. F-k M-n.

*R I D S P O R T.

Ridsporten gestaltade sig under
krigsåren olika i de nordiska länderna.
Medan ryttartävlingarna i Sverige efter
en tillfällig nedgång 1940 de följande
åren höllos i full omfattning, ägde inga
alls rum i det härtagna Norge. I det
ockuperade Danmark kommo
tävlingarna åter i gång 1941. Under kriget
korades championryttare enligt särskild
poängberäkning, varvid militära ryttare
konkurrerade för sig, civila för sig. I
motsats till vad fallet är i Sverige äro
nämligen i Danmark civila ryttare ofta
vinstrikare än militära.

Tillbakagång i Sverige under första krigsåren.

Trots krigsutbrottet kunde 1939 års
ryttar-tävlingar genomföras programenligt.
Sammanlagt höllos 114 tävlingar (dressyr 36, hoppningar
64, terrängritter 4 och fälttävlan 10). 294
ryttare deltogo (ökning 41 från 1938). Antalet
startande hästar var 435 (ökning 41 från 1938).

Det första hela krigsåret, 1940, inställdes
flertalet tävlingar. Sammanlagt höllos 15 tävlingar
(2 dressyrtävlingar och 13 hoppningar), och 70
ryttare deltogo. E. Rundblom placerade sig
främst i dressyr och G. Nyblaeus i hoppning.

Framför allt tack vare väsentligt mindre
pressande beredskapsförhållanden och den

energi, som Svenska Ridsportens
Centralförbund och de lokala ridsportorganisationerna
utvecklade, kunde ryttartävlingarna 1941
återupptagas i nästan samma omfattning som
under förkrigstiden. Sammanlagt redos 98
tävlingar (31 i dressyr, 56 i hoppning, 2 i
terrängritt och 9 i fälttävlan); 247 ryttare och 368
hästar tävlade, vilket var mindre än 1938 och 39
men mer än 1937. Icke minst tillfredsställande
var att danska och finska ryttare kunde visas
gästfrihet vid tävlingar i Hälsingborg och
Stockholm, där de deltogo med framgång.

En viss återhållsamhet måste iakttagas av
tävlingsorganisationerna. Tävlingarna måste
med hänsyn till foderransoneringen göras
mindre krävande än under förkrigstiden.

Framgångsrikast voro i dressyr: H. S:t Cyr,
som vann fem segrar och utom den beprövade
»L’Aiglon» framförde en ny häst, »Djinn» (två
segrar); i hoppning: S. Jung, fyra segrar och
flera platspris; i terrängritt: C. Smith; i
fälttävlan: O. Kjellander, två segrar (den ena i
arméfälttävlan) och två platspris.

Ett championtecken instiftades 1942.

År 1942 fortsatte återhämtningen. Antalet
tävlingar var 119 (43 i dressyr, 64 i hoppning,
2 i terrängritt och 10 i fälttävlan). Vid dessa
utdelades 253 hederspris och 42 565 kr. i
penningpris. Antalet svenska deltagare var större
än under förkrigsåren. År 1939 startade
sålunda 294 ryttare, men därav voro 49 utländska.

1203

1204

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Feb 17 23:53:12 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/sportlex/7/0686.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free