Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - *Tyngdlyftningsmärke - *Tyskland, av Peter Brie
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TYNGDLYFTNINGSMÄRKE
»Tyngdlyftningsmärke.
»Stora Grabbarnas märke» har t. o. m. juni
1948 erövrats av (poängställningen är 1948 års,
och årtalet anger, när märket erhölls):
Arvid Andersson, 1946 ........................................36 p
Reinhold Pettersson, 1945 ..................................34 »
Gunnar Högberg, 1945 ........................................26 »
Gösta Magnusson, 1946 ........................................25 »
Sture Klintheim1, 1945 ........................................23 »
Lennart Nelson, 1946 ............................................23 »
Stefan Lindeberg, 1945 ........................................18 »
Ove Löfdahl, 1945 ..................................................17 »
Lennart Englund, 1945 ........................................15 »
Sven Carlsson, 1945 ..............................................13 »
Erik Pettersson, 1945 ............................................12 »
Bertil Carlsson, 1945 ............................................12 »
Sten Andersson, 1945 ............................................12 »
Erik A. Pettersson, 1945 ....................................10 »
Helge Sjögren, 1945 ..........................10 »
1 Tidigare Karlsson.
Betr. märkets stipulationer se bd VI.
»TYSKLAND.
Av Peter Brie.
Vid Tysklands sammanbrott maj 1945
bröt också den nazistiska
idrottsorganisationen samman, uppbyggd som den
var efter politiska linjer. Den följande
krisen, de förstörda kommunikationerna
etc. gjorde, att till en början endast lokal
idrott kunde förekomma. Dessutom
saknades i stor utsträckning idrottsredskap,
idrottsdräkter, fotbolls- och spikskor
m. m.
Trots svårigheterna växte emellertid en
tysk idrottsrörelse fram, om också mycket
splittrad. På grund av
ockupationsbestämmelserna måste den organiseras efter
olika linjer i resp. besättningszoner.
Västtyskland (de sammanslagna
brittiska, amerikanska och franska zonerna):
Stora framsteg ha gjorts, beroende på
ockupationsmyndigheternas önskan att få idrotten i
gång. Hamburg, Hannover, Köln, Frankfurt
a/M och München äro centra, och
specialkommittéer finnas för fri idrott, rodd, handboll,
cykel, fotboll, brottning, boxning, simning
o. s. v. Ledande män äro W. v. Adelson
(speciellt i fri idrott; efter förra världskriget
under pseudonymen Kern en av Tysklands bästa
sprinters) och den internationelle
fotbollsdomaren P. Bauwens, f. d. rikstränaren i fotboll,
S. Herberger, och grundaren av Deutsche
Hoch-schule für Leibesübungen, C. Diem.
Under 1948 har tävlingslivet blomstrat i
Västtyskland med publikmassor, som överstiga de
före världskriget vanliga. Speciellt intresse
tilldraga sig fotbollsserierna samt hästsporten, som
kommit i gång (såväl galopp som trav) i bl. a.
Hamburg, Köln, Frankfurt a/M, München,
Hannover och Gelsenkirchen.
Ovannämnda ledare och specialutskott (som
ersätta specialförbund) i Västtyskland ha
inrättat en ny idrottshögskola i Köln under C.
Diems ledning och även sökt organisera och i
viss mån även lyckats sätta i gång den
rikstyska idrott som förekommit.
Ryska zonen: Ryssarna ha upplöst de
forna, berömda klubbarna, såsom SC
Charlottenburg, Berliner SC, Hertha BSC,
Tennis-Borussia o. s. v., och numera finnas i deras
ställe distriktslag, såsom Charlottenburg,
Rei-nickendorf och Prenzlauer Allée m. fi. i
Berlin, Chemnitz, Süd-Magdeburg o. s. v. i
landsorten. Tyskarna söka dock få tillstånd att bilda
nya klubbar. Tävlingar arrangeras visserligen,
men den professionella sporten (särskilt
boxning och brottning) dominerar.
Gryende riksorganisation.
Den tyska idrotten har kolossala svårigheter
med att lösa ledarfrågan. Ett flertal av de
förutvarande ledarna blevo arresterade, t. ex. K.
v. Halt, andra ha avlidit, såsom H. v.
Tscham-mer und Osten, många ha bosatt sig utomlands,
och slutligen ha åtskilliga forna ledare, som
fortfarande finnas kvar och äro fria, ansetts
komprometterade på grund av samarbete med
nazismen och därför mötts med misstro. De
nya, unga ledarna äro få och ha haft svårt att
få auktoritet.
Försök att skapa ett tyskt riksidrottsförbund
och tyska specialförbund liksom en olympisk
kommitté (en provisorisk finnes dock) ha
hittills strandat, men det ser ut som om
möjligheterna till ett riksidrottsförbund (efter
ungefär samma riktlinjer som i Sverige) skulle ha
ljusnat, och flera sammanträden ha hållits. Då
livet i Tyskland börjat stabiliseras och den
tyska ungdomen längtar efter ordnad idrott,
ha förhållandena under 1948 betydligt ljusnat.
Tack vare ledningen i Västtyskland ha tyska
mästerskap i fri idrott, fotboll m. m. kurmat
utlysas 1948, och även representanter från ryska
zonen ha deltagit.
Gamla och nya förmågor.
Den tyska idrotten är utan tvivel
resultatmässigt ganska stark, även om den inte fått
mäta sina krafter med utlandet. Försöken att få
deltaga i OS 1948 avslogos bl. a. Flera av de
bästa förkrigsstjärnorna ha åter börjat träna
och visat hög form, speciellt i fotboll och kast.
Många nya förmågor ha även kommit fram,
särskilt sprinters och simmare. Flertalet
han-dicappas dock av undernäring.
Som alltid efter krig blomstrar den
professionella sporten, och flera av förkrigsårens
boxare ha åter gått i träning för att förtjäna
pengar (trots att en del av dem nått över
40-årsåldern), bl. a. M. Schmeling, W. Neusel, A.
Heuser, A. Kölblin, G. Eder, J. Besselmann
1323
1324
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
