Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Ett bref.
Till redaktör Zettetström.
Min bäste!
•Ioj? har lärt niitc sätta värde på er, ty ni liar
mera savoir vivre än man antagligen kan lia rätt att
fodra af en nian i er ställning, men jag måste
bekänna att denna välvilja fick en svår stöt då ni
önskade få veta om jag hyste sympati för de olympiska
spelen. Min vän, hur kan ni verkligen komma på en
sa besynnerlig idé som att tro att en man af qualite
kan intressera sig för sådant. Jag vet väl att H.
M:t konungen och H. K. H. kronprinsen ägna dem
en flanerande uppmärksamhet, men det bör ej vara
eder obekant att dessa på grund af sin höga
ställning nödgas visa deltagande för en mängd
företeelser, livilka egentligen ligga utanför en sann
gentlemans idévärld, och detta deras deltagande endast är
uttryck för det landsfaderliga sinnelag som alltid
faller innehafvaren af konungatronen till. Äfvenledes
får man bevittna hurusom en och annan ur de bättre
klasserna leder och till och med deltager i dessa
tiiflin-gar, men de utgöra endast undantag från en hedersam
regel.
Min bäste kan vara öfvertygad om att jag inte
tycker det allra minsta om den tillställning som nu
anordnas i hufvudstaden. 1 min barndom såg jag
drängarna på landet öfva sig i de idrotter, som nu
bedrifvas under allerhögsta proteetion, och jag fick
redan dä afsmak för sådana råa, demokratiska nöjen
som armbrytning, atletik och annat som endast har
med kroppskrafterna att göra och hvilkas utöfning
fordrar en simpelhet i anden som är motbjudande.
En verklig man af värld ägnar sig inte heller åt dem,
och när man, som stundom händer, hör folk försvara
dem med att våra lysande förfäder utmärkte sig för
kroppsliga idrotter, glömmer inan att dessa aldrig
gällde annat pris iin en konungs eller en kvinnas
ynnest. II varje tid måste för öfrigt ha sina ideal i detta
hänseende, och det finnes, så vidt jag kan inse, ej
mer än två grenar af sport som anstå bättre folk,
nämligen kapplöpningar och fiske. 1 de förra böra
emellertid endast deltaga officerare och bland civile
blott godsägare af frälse börd. Jag har sett äfven
ofrälse människor uppträda som ryttare och
affektera ett gentlemanskap till häst, men de lin alltid gjori
på mig ett oäkta intryck.
Hvad den andra aristokratiska idrotten beträffar,
fisket, liar den sitt stora behag, ity att den samtidigt
erbjuder tillfälle till conteinplatkm oeli betraktelser
i och öfver naturen, sysselsättningar som äga sitt
stora värde för den andliga utvecklingen. För att
den skall kunna bedrifvas fordras emellertid att man
medför betjänt i och för ej mindre agnets
påsättande på kroken iin äfven fiskens aflagande, enär
detta arbete är smiilsfiirdigt och jämväl skadligt för
händerna. Denna sport idkas också af de högsta i
samhället, hvilket visar att den är fullt honett. Till
de honetta idrotterna hör förstås äfven jakten, men
för min personliga del har jag däraf ingen
erfarenhet, beroende på en bestämd motvilja för bösskott.
Skjutande irriterar mig utom salut å
konungafamiljens högtidsdagar men jag har naturligtvis
ieke rätt att af denna anledning fälla något
nedsättande omdöme om en förströelse som bereder våra
ädlaste män behag.
Jag har här på eder begäran gifvit skiil för min
uppfattning om de olympiska spelen. En försonande
egenskap lära de emellertid liafva, enligt livad jag
erfarit af min bomme d’åffaires. Några aktier som
jag äger i ett försäkringsbolag väntas lämna bättre
fortune än vanligt beroende pä den omtanke de
väntade utläiiningarne framkallat om den personliga
lösegendomen öfver allt i samhället.
Förbindligast
En man med själfaktning.
För tvåtusen år sedan . . .
— Hör Myrilla, ej jag mäktar
tygla längre hjärtats åtrå.
0 du vet, i dag är festen,
alla Hellas’ hjältar samlats.
Ack, jag måste se Melanthos!
— Glauka, toka, icke olik
tycks du mig ett föl som kcsar.
Diskus, dolichos och femkamp
äro ej för våra ögon.
Spelen, stiftade af Kronos’
höge son, sin faders hane,
ännu ingen kvinna skådat.
Hellre tror jag, hvad min älskling
mig om deras upphof täljde.
Hjälten Pelops, sköldheväpnad.
vann i strid Hippodameia.
Han med sköna lekar hugfäst
minnet af sin kärleksseger.
Vet, jag måste se Melanthos!
Se hans arm, när längst han slungar
spjutet; se hans knä, som trycker
Leokrates ned mot sanden,
och hans sköna fot, som snabbast
honom bär mot rännarmälet.
Skulle jag väl fjärran dväljas,
när den heliga oliven
viras kring hans lena lockar?
Nu jag hör, att pilbeväpnad
Ercs ditt förstånd förvillat.
Skola Parncs’ branta klippor
sarga dessa veka lemmar,
skapta att en yngling famna!
— Ack, Myrilla, ej de kunna
sarga värre mina lemmar,
än de sargas af det grymma
kvalet att ej se Melanthos.
Artur Möller.
 |
| COINTREAU LiQueur |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Jan 15 17:29:19 2024
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/sportospe/0020.html
