Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - INLEDNING.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sig tvånglöst efter den Anakreontiska cittrans toner; det
är lika lämpadt för en Lukianos’ Voltaire’ska satir som för
en Theokritos’ idylliska oskuld; det är i all sin rikedom
allt för enkelt och måttfullt för att blifva uppstyltadt, när
det uppstiger på koturnen; det är lika elegant och mättadt
med attiskt salt i Aristophanes’ bitande skämt, som det är
rörande naivt i berättelsen om det helleniska folkets
mångbesjungna barndomsminne: striderna kring det heliga Ilion.
För alla de fina skiftningarna i en Platons poetiska
tankegång eger det alla nödiga färger, och det är genast redo
med de rätta uttrycken för en Aristoteles’ logiska kategorier
eller för en Eukleides’ matematiska deduktioner.
Den spänstiga och mjuka smidighet, hvarmed ordet
omsluter och kvarhåller tanken, påminner om den olympiske
segervinnarens till plastisk skönhet utmäjslade lemmar; den
växlingsrika, nästan själfsvåldiga och oroliga böjningen är
som en reflex af det lättrörliga, nyckfulla grekiska
folklynnet; den rika bildningsförmågan en erinran om det forntida
Hellas’ mångsidiga odling; och i den fulltoniga, klangrika
ljudföljden, i hvilken vokaler och konsonanter uppväga
hvarandra och tillsammans bilda ett harmoniskt lagom, tycker
man sig ännu höra liksom en återklang från Antikens
förgångna skönhetsvärld. —
»Yppigt som den jord som blomstrar för dess fot» eger
Indiens heliga språk sanskrit ej allenast ett nästan
obegränsadt ordförråd, en oförliknelig bildbarhet och en outtömlig
sammansättningsförmåga, utan äfven ett öfverflöd af poetiska,
bildfulla uttryck såväl för de hvardagligaste ting under solen
som för de mest hårfina tankedistinktioner. Och dessa
metaforer äro än ytterligt konkreta, än ytterligt abstrakta,
likasom det fornindiska folket växelvis hängaf sig än åt den
mest häjdlösa njutning och de vildaste, sinnliga fantasier,
än åt den mest själfförsakande asketism och de mest
blodlösa spekulationer. Forntidens indier voro på samma gång
ett öfverbildadt kulturfolk och ett naivt naturfolk, hvilket
redan i rikt mått smakat af frukterna på kunskapens träd,
utan att därför ha begått något syndafall, och därför äro
äfven de mest sensuella af dess tallösa bilder, i hvilka
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
