Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - INLEDNING.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Det är ej heller den forna romerska världsstaden, utan
Lorenzo de’ Medici’s skörihetsstad Firenze, ej en Catos stränga
moral, utan en Boccaccios lifsglada lättsinne, ej caesarernas
blodiga gladiatorspel på Circus, utan karnevalens ystra
confetti-strider på Corson, hvilka liksom skymta fram bak
italienskans smekande välljud. —
Det är på samma gång något ytligt och något
koncentreradt i det franska språket, som om det endast hade läppjat
på sin moders barm, men det oaktadt förstått att suga till
sig kvintessensen af hvarje ord. Jämförda med de latinska
grundorden te sig de motsvarande franska som nätta, man
ville nästan säga sockrade, men dock innehållsrika fragment,
under det att de latinska böjningsformerna vanligen äro med
en öfverraskande logisk analys upplösta i sina enkla
beståndsdelar, hvilket allt kastar öfver hvarje sats en egendomlig
smakens elegans och tankens klarhet i förening. Både
språkets inre struktur och yttre dräkt äro därför som en reflex
af det sangviniska, lättrörda, klartänkta, för abstraktioner
kanske allt för mycket böjda franska folket, som alltid är
förekommande, men som man aldrig kommer nära, och som
aldrig heller förgäter att vara comme il faut, icke ens på
schavotten. —
Det är något stympadt äfven i de engelska orden,
hvadan de ock kunna liknas vid brottstycken, men dock af ett
helt annat slag än de franska. De påminna nämligen icke
som dessa om i hastighet tagna, ej fullt väl utfallna aftryck af
djupare präglade original, utan snarare om omsorgsfullt
gjorda hopdragningar, där endast det allra viktigaste är kvar.
Alla öfverflödiga, skrymmande rudiment af förbrukade organer
ha borthuggits, utan ringaste hänsyn till, om kanterna
därigenom blifvit tvära och skrofliga — ty det praktiskt nyttiga
är hufvuddraget såväl i det engelska folkets språk som i
dess lif. Häraf härleder sig detta engelskans tenderande till
kinesiskans flexionslöshet och enstafvighet, men genom detta
språkets armod på böjningsformer tvingas äfven orden att
själfmant intaga sina rätta platser i satsen, hvadan ock
engelskan kanske i högre grad än något annat tungomål fyller
språkets högsta uppgift: att vara ett villigt verktyg för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
