Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - INLEDNING.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
olikhet. Och om också redan då några dialektiska differenser
uppstått, hvilket är lika troligt, som det är svårt att skönja
på grund af det torftiga materialet, torde de likväl ha varit ringa
och obetydliga. Ännu på Vikingatiden voro de nordiska
språken så lika hvarandra, att den kringresande isländske
barden kunde vara viss om, att hans lofkväde utan
svårighet skulle varda förstådt vid alla de nordiska hofven. Våra
gamla landskapslagar, som äro affattade på sina respektive
dialekter, och af hvilka de äldsta bevarade handskrifterna
härstamma från slutet af 1200- till medlet af 1300-talet,
såsom t. ex. Västgöta-, Upplands- och Östgöta-lagarna,
uppvisa sinsemellan en långt mindre språklig olikhet än de
motsvarande nutida allmogemålen. För närvarande finnes
det ock i vårt land dialekter, hvilka i så hög grad afvika
från det högsvenska riksspråket, att de utan föregående
studier näppeligen kunna förstås, såsom t. ex. Fårö-målet på
Fårön vid Gotland, flera af de dalska sockenmålen m. fl.
I stort sedt sträfva således alla språk att oafbrutet
söndra sig i en mångfald varieteter, och detta skulle
naturligtvis konsekvent leda till, att hvarje tungomål efter hand
upplöste sig i ett allt större och större antal allt skarpare
skilda dotterspråk, därest ej denna drift paralyserades af
andra, starkare krafter.
Rousseaus vackra dröm om det idylliska naturtillståndet
förbytes af den obevekliga värkligheten till ett allas
oupphörliga krig emot alla, och lifvets hårda lag om kampen för
tillvaron har ej mindre giltighet i språkets än i naturens
rike. Den eller de af en eller annan anledning starkare
dialekterna höja sig därför småningom på bekostnad af de
öfriga, hvilka allt mer förtryckas och med tiden ej sällan
helt och hållet utrotas. Det är dessutom ögonskenligt, att
ett sådant dialektalt mångvälde måste vålla många praktiska
olägenheter, sedan folket tillegnat sig en något högre kultur,
börjat känna sig som en nationell enhet och en värklig
litteratur begynt uppväxa. Vid denna tidpunkt i folkens
lif utbildar sig därför ock i regeln ur en eller några
dialekter ett för hela nationen gemensamt riksspråk, landets
bildade och vårdade talspråk samt dess själfskrifna litteraturspråk.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
