Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - INLEDNING.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Sålunda se vi, huru med växande kultur ur en eller
ett fåtal dialekter ett gemensamt riksspråk småningom
uppstår såsom en språklig reflex af folkets omsider vunna
nationella enhet, och att det kan bero af vidt skilda yttre
anledningar, hvilken eller hvilka dialekter det är, som närmast
gifva upphof till detsamma och utgå som segrare ur detta
inbördes krig, där det ofta nog är den råa styrkan, som afgör
utgången. Riksspråk och dialekter äro till följd häraf naturliga
fiender och varda detta ännu mera, i samma mån
civilisationen stiger, ty det förra såsom representerande det bildade
språket kommer efter hand i besittning af alla de fördelar
bildningen skänker, och till följd däraf att det är hela
folkets gemensamma nationella tungomål, blifver det äfven en
så att säga både kulturell och patriotisk plikt att på allt
sätt söka utbreda detsamma och undertrycka de ’simpla’
allmogemålen, hvarigenom detta inbördes krig snart öfvergår
till ett utrotningskrig från riksspråkets sida. Striden föres
ock nu af detsamma med visserligen blankare, men också
mera fruktansvärda vapen.
Till och med mellan landets mest aflägsna delar
uppstår efter hand genom förbättrade kommunikationer, speciellt
genom järnvägar, en allt lifligare förbindelse, och såväl
härigenom som genom de talrika folkskolorna sprides
bildningen och därmed det bildade språket allt mer till
samhällets alla lager. I de mera civiliserade trakterna varda
också de inhemska folkmålen snart förgätna; de talas nu i
allmänhet blott af den bortdöende generationen, under det
att den uppväxande tror sig böra blygas för sin
hembygds mål och söker, så godt den kan, tillegna sig
herrskapets fina språk. Därför är det också egentligen endast
i undangömda, af kulturen hittills relativt oberörda
landsändar, som de gamla, färgrika och expressiva dialekterna
ännu lefva i sin ursprungliga friskhet. Så är det, som
ofvan antydts, på gotska Fårön och i Dalarna norr om Siljan;
som de gotländska och dalska munarterna numera renast
talas. Det ligger i öppen dag, att detta successiva
undertryckande och förkväfvande af allmogemålen är i praktiskt
och äfven i kulturellt afseende i hög grad fördelaktigt, men
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
