Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - INLEDNING.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
små världsborgare kunna klaga öfver, att de ej kunna
rygga på soffan (= stödja ryggen mot soffan), tala om en
o-sak i motsats till en ’bra sak’, låta ur taggar och
piggar,
ur brumma och råma uppkomma de hybrida orden tiggar
och bråma m. m., allt bildningar, hvilka i regeln dö i samma
ögonblick de födas. Den lilles talorgan är på långt när ej
så gymnastiseradt, att han kan behärska alla språkets ljud
och ljudförbindelser, eller han kan, som sagdt, ej ’tala rent’.
Tidigast lär han sig — af rent fysiologiska skäl —
läppljud (labialer) samt utom vokalerna vanligen ock l-,
n- och j-ljud, sedan tandljud (dentaler), hvarvid dock s ofta
vållar stora svårigheter, samt sist gomljud (palataler). Så
dröjde det för författaren rätt länge, innan han kunde
uttala k-ljudet, och som han troligen ansåg, att det gick hans
ära för nära att tituleras för Kalle, lär han, då detta
stundom inträffade, indignerad ha förklarat att »Lal hetej Lal å
inte Lalle». Hans tvänne mostrar Augusta och Greta fingo,
på grund af att deras förnamn så att säga representerade
arten och det gemensamma moster släktet, regelbundet heta
Gusta-moster och Greta-moster i full öfverensstämmelse med
hvitsippa och blåsippa, krusbär och vinbär etc. Hans syster
Anna kallades för Nanna, och vi ledas härmed in på en
annan egendomlighet för barnspråket. Småttingar vilja hälst,
att två på hvarandra följande stafvelser skola börja på samma
konsonant — i analogi med mamma och pappa. Så berättar
Kock (a. a.) om en liten medborgare, att »han, halftannat år
gammal, väl kunde säga momo (mormor), men mofa (morfar)
förändrade han antingen till momo eller fafa». En annan
liten herre vid namn Gunnar kallade sig själf länge för
Nunne och en tredje titulerade sin farbror Einar för ’fabbo
Nänne’. En liten flicka vid namn Augusta kallade sig Tuttan,
en annan liten flicka, som hette Hildegard gaf sig själf
namnet Gaggan, under det att hennes syster Ingeborg valde
den än djärfvare omskrifningen Bebban. Dessa exempel
visa på en hos barnet, som det tycks, ganska utpräglad
tendens att vilja antecipera den nästa stafvelsens konsonant,
och man har med skäl antagit, att det är på detta sätt, som
den engelska förkortningen Bob af Robert uppkommit. Kock
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
