- Project Runeberg -  Språkets lif, inledning till den jämförande språkvetenskapen /
40

(1899) [MARC] Author: Karl Ljungstedt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - INLEDNING.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

barnens menlösa joller, ty det är, som om hon i detsamma
hörde huru ’framtid sig med forntid enar’.

*



De två senast omnämnda språkarterna, hvilka
riksspråket så att säga när vid sin egen barm, äro likväl, äfven de,
dess fiender, hvilka stundom, som sagdt, göra med framgång
krönta eröfringståg inom dess gränser och sträfva efter
måttet af sina krafter att omvandla detsamma. Det är under
sådana förhållanden lyckligt, att detta vårdade och bildade
talspråk eger en mäktig medhjälpare i skriftspråket. Då
detta ej kan vara annat än en död fotografi af talspråket
och till följd däraf måste umbära alla de hjälpmedel, som
det lefvande talet alltid eger i blickarnes, minernas,
åtbördernas och tonfallens ofta så uttrycksfulla språk, är det
klart, att skriftspråket måste vara vida mera fixt och
bestämdt än talspråket för att kunna vara lika tydligt som
detta. Det är därför ock långt mera stelt och konservativt,
en lika naturlig anhängare af det häfdvunna och traditionella,
som en naturlig fiende till allt nytt och omoget. Det
förhåller sig med ett ord till det vårdade talspråket som den
tryckta förskriften till den enskilda personens individuella
stil. Till följd häraf har det ett hämmande, återhållande
inflytande på det lefvande talet och detta så mycket mer,
som det på grund af sin benägenhet att stelna i vissa former
och sitt naturliga beroende af bruket och traditionen i det
hela återgifver språket i ett äldre skick än det nuvarande.
Ty en mängd i talspråket döende eller redan döda uttryck
och bildningar suga sig liksom fast i skriften och kunna
där till och med under århundraden fortlefva detta sitt döda
lif. Så skulle t. ex. tvifvelsutan alla särskilda pluralformer
af verbets finita tempora för länge sedan försvunnit ur vårt
modersmål, därest ej skriftspråket med konstlade medel
underhållit deras flämtande lifsgnista. Ehuru redan på
1300-talet man till ett pluralt subjekt stundom finner ett
singulart predikat, måste vi dock ännu alltid i skrift använda
dessa pluralformer, hvilka därigenom äfven ibland höras i

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 21:13:51 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/spraklif/0044.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free