Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Ljudöfvergångar och associationsförändringar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
| t | > | ts | > | (s)s |
| k | > | kχ | > | (χ)χ[1]) |
| β (v) | > | b | > | v |
| *ð | > | d | > | t |
| γ (j) | > | g | > | g’ |
Allt efter den grad, hvarmed denna s. k. ljudskridning
inträdt, dela tyskarne sitt modersmål i så att säga tre
utvecklingsstadier, nämligen:
niederdeutsch (= frisiska, plattyska, holländska och
flamländska) på nordtyska slätten ned mot Östersjön och
Nordsjön;
mitteldeutsch — ur hvars dialekter det nyhögtyska
riksspråket (hvad vi i dagligt tal kalla ’tyska’) hufvudsakligen
utgått — i mellersta Tyskland, samt
oberdeutsch i sydligaste Tyskland och Alperna.
Det karaktäristiska för denna ljudskridning är, som vi
se, att de af den samma drabbade ljuden blifva allt mer
aspirerade och skärpta. I niederdeutsch finnes det blott
ansatser härtill, i mitteldeutsch tilltager denna tendens ju
längre åt söder man kommer, och i oberdeutsch är den
drifven till sin spets. Vi anföra härpå några exempel ur de
båda litteraturspråken holländska och tyska:
| holl. | plegen[2]
| > | ty. | pflegen (> oberd. flegen) |
| » | schimp | > | » | Schimpf |
[1]
Med χ menas den s. k. palatala frikativan, d. v. s. det ljud, som
i tyskan tecknas med ch, t. ex. ach, ich. Vi fästa oss här ej vid
skillnaden mellan detta bakre och främre ch-ljud (ach- och ich-laut). Med β
mena vi ett med båda läpparne uttaladt v, hvilket sedan öfvergår till
vanligt v. Med γ mena vi ett g-ljud, som bildas genom att tungryggen blott
höjes mot, men ej vidrör gommen. Det uttalas ofta nära nog som j.
Med b’ och g’ menas s. k. klanglösa b- och g-ljud, d. v. s. uttalade
utan att röstbanden vibrera. Dessa ljud, hvilka stå midt emellan b och g å
ena samt p och k å andra sidan, förekomma i sydligaste Tyskland, Schweiz
och Tyrolen samt tecknas i fornhögtyska urkunder än med b och g, än
med p och k. Något så när samma ljud torde, åtminstone stundom,
förekomma i vårt modersmål i sådana fall som snabbt, lågt etc.
Vi beteckna ð — rörande hvars ljudvärde se ofvan sid. 41 — med *
medan öfvergången ð > d redan inträdt i förlitterär tid.
[2] Se noten å nästa sida.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Dec 11 21:13:51 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/spraklif/0059.html
