Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ljudöfvergångar och associationsförändringar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
återkomma. Men ej desto mindre är det onekligen ett
egendomligt sammanträffande, att denna yngre högtyska
ljudskridning tilltager i samma mån som landet höjer sig och
blir mera kuperadt. Och det är därför i alla fall frestande
att i de geografiska förhållandena vilja se en åtminstone
bidragande orsak till densamma.
En rik källa till ljudförändringar är olikheten i
talorganets byggnad hos äldre och yngre individer. Barnet kan
i förstone, som nämnts, ej ’tala rent’. Är dess uttal i högre
grad afvikande från det ’rätta’, blir detsamma visserligen ock
rättadt, men skulle skillnaden vara obetydlig och föga
märkbar, blir den kanske ej ens varsnad och åtminstone vanligen
negligerad. Detta oriktiga uttal, som äfven kan orsakas
af felaktig efterhärmning på grund af ’dåligt öra’, kan
då blifva en vana, sprida sig i allt vidare kretsar och
varda allt allmännare, under det att den äldre, bortdöende
generationens prononciation efter hand förstummas. Och
denna ursprungligen obetydliga differens kan med tiden
blifva allt större. En gång inne på det sluttande planet
fortgår man sakta och varligt alltjämt i den inslagna
riktningen, och det kan hända, att först efter flere
mansåldrar en sådan ljudöfvergång varder mera märkbar. När
t. ex. i vårt modersmål under Medeltiden långt a[1]
öfvergick till långt å, skedde detta måhända så, att ā först fick
en svag dragning åt å till, hvarefter denna å-färg
småningom blef allt djupare, så att kanske först efter ett sekels
förlopp ljudöfvergången var fullt färdig. Härpå kan tyda
det i litteraturen jämte a allt oftare uppdykande o (såsom
tecken för detta nya å-ljud). Ett märkligt exempel på, huru
lång tid det kan förflyta, innan en ljudförändring hinner
blifva så att säga fullvuxen, erbjuder oss tyskan. På grund
af ett följande i öfvergår genom det s. k. i-omljudet ett
föregående u till y (ü). Det fht. suntia (= synd) blir redan i
början af 800-talet genom bortfall af i ombildadt till sunta,
men först i den mht. formen sünde på 1100-talet visar sig
det af i orsakade i-omljudet. Det af i y-färgade u har således
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
