Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ljudöfvergångar och associationsförändringar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
behöft nära tre sekler för att öfvergå till ett tydligt utprägladt y[1].
Det torde vara öfverflödigt att tillägga, det en dylik succsessiv
öfvergång endast undantagsvis kan komma till synes i skriften.
En annan anledning till ljudförändringar är skillnaden
mellan infödingens och utländingens prononciation. Det är en
allmän regel, att om i ett lånord det finnes språkljud, som ej
förekomma i ens eget modersmål, dessa ersättas af de inhemska ljud,
som synas vara dem mest lika, en företeelse som på tyska
träffande kallas för Lautsubstitution. Så ersätta vi i franska
lånord de franska tonande s- och sj-ljuden med våra tonlösa
s-l och sj-ljud, de franska nasalvokalerna med vår palatala
nasal (= ng-ljudet) o. s. v. Så t. ex. causeur > kåsör,
jalousie > ’sjalusi’, terrain > terräng etc. — uttal hvilka
äro lika berättigade, så snart dessa främlingar kunna anses
ha vunnit fullt burskap i vårt språk, som de äro oberättigade,
ifall de skola föreställa den franska prononciationen. Samma
företeelse, fast i vida större skala, inträffar naturligtvis, när
ett folk underkufvar ett annat och påtvingar detta sitt språk.
När romarne t. ex. eröfrade Gallien, medförde de romerska
kolonisterna dit sitt vulgärlatin, och med kulturens högre
rätt förkväfde detta efter hand landets inhemska keltiska
tungomål, hvadan gallerna småningom vande sig att tala
sina besegrares språk och bortlägga sitt eget. Men hvad
de icke kunde bortlägga, det var deras medfödda galliska
prononciation, och därför fick äfven vulgärlatinet, i deras
mun en allt starkare keltisk färgläggning. Det är också
hufvudsakligen ur detta med gallisk tunga uttalade
vulgärlatin, som franskan utgått.
På liknande sätt prononcera norrmännen än i dag det
dem påtvingade danska språket på det medfödda norska sättet.
Det danska råbe (= ropa) uttalas t. ex. som ’råpe’; endast i
den högtidliga betydelsen ’anropa (Gud)’ heter det råbe. Här
i denna mindre allmänna och mera helgdagsaktiga
användning af ordet har dess skrifna synbild segrat.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
