Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ljudöfvergångar och associationsförändringar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
originalhandskriften[1] af denna urkund representerat, men
väl i afskrifvarens; eller ock att densamma redan inträdt i
originalets, men ej ännu i afskrifvarens dialekt, och att
denne således ibland af distraktion ej så noga följt originalet,
utan låtit sin afskrift mer eller mindre färgas af sitt eget
munartliga uttal. Men man kan ock tänka sig, att i den
dialekt, denna urkund, återgifver, denna öfvergång blott
befunnit sig i sitt första utvecklingsstadium, så att ia där
ännu endast hunnit få en svag dragning åt iae, och att
skrifvaren därför liksom famlande efter rätta beteckningssättet af
detta mellanljud än kommit att skrifva ia, än iae.
Det är klart, att hvilken af dessa möjligheter man än
väljer, varda undantagen blott skenbara. —
Emot denna ljudöfvergång strida emellertid äfven i
nysvenskan åtskilliga fall, såsom t. ex. jaga, jakt och jarl,
Hjalmar m. fl. Dessa ’undantag’ förklaras därigenom, att
ifrågavarande ord inlånats i vårt språk — de förra från
tyskan, de senare från isländskan — först sedan denna
ljudlag upphört att värka, hvadan de falla utanför tiden för
densammas värksamhet.
I vårt riksspråk öfvergår, som förut nämnts,
förbindelsen rd till ett supradentalt d[2], men i många dialekter till
ett ’tjockt’ l. De ofvan anförda orden utböling, storvulen
etc.[3] utgöra då inga undantag från denna riksspråkets
ljudlag, emedan de äro inlånade i detsamma från dessa dialekter
och falla således utanför området för denna öfvergång.
Det är gifvet, att lika litet som sådana ord som
charmant, jalousie etc. kunna anses vara till sitt ursprung
svenska, lika litet kunna dylika lån från främmande tungomål
eller inhemska dialekter anses vara värkliga undantag från
ett språks ljudlagar. —
Slutligen kunna afvikelser från ljudförändringar vara
följden af ett ords speciella betydelse och användning eller
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
