- Project Runeberg -  Språkets lif, inledning till den jämförande språkvetenskapen /
83

(1899) [MARC] Author: Karl Ljungstedt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ljudöfvergångar och associationsförändringar.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

typen binda — band, finna — fann, och därigenom ha vi ock
här ett exempel på, att äfven associationsförändringar kunna
gå i cirkel.

Vi ha härmed sökt visa, huru dessa analogiska
utjämningar gripa omkring sig ej blott inom det enskilda verbets
flexion, utan ock kunna sprida sig från en böjningstyp till
en annan. Däremot sträcker sig deras inflytande i
allmänhet ej utom det verbala området till andra ordklasser. Så
har j’et i bjuda t. ex. ej inträngt i det besläktade
substantivet bud, ej sj-ljud et i sjunga och sjunka i sång och sank,
ja ej ens i verbet sänka. Afståndet är nämligen här allt
för stort för att attraktionen skulle kunna göra sig gällande.
Häremot strider ej den nyss nämnda utjämningen af läna
> låna efter lån, ty detta är att fatta som direkt
nybildning på lån efter typen skål — skåla, svar — svara, mat
— mata, sadel — sadla
o. s. v.

Såsom ett ytterligare exempel på analogiska
ombildningar må följande anföras:

I nord. språk bortföll redan på 800-talet w före o och
u. Det forna temat på verbet vinna var därför:

vinna — vann — unno — unnen,

men genom analogi från alla de former i böjningen, där v
ljudlagsenligt kvarstod, har v’et sedan medsläpats i hela
temat, hvarigenom redan under Medeltiden formerna vunno
och vunnen uppkommo. Af samma skäl hette part. pret. af
svälta fordom sulten) men nu (ut)svulten. I den adjektiva
betydelsen ’hungrig’ lefver dock sulten ännu (dialektiskt)
kvar, ty eftersom denna form härigenom lösryckts ur
verbalflexionens systemtvång, har den kommit utom räckhåll för
denna utjämning. Och i t. ex. orm (= ty. Wurm), ulf
(= ty. Wolf) och ord (= ty. Wort) har det bortfallna w’et
omöjligen kunnat återinsättas, emedan det var försvunnet i
dessa ords alla böjningsformer, och dessa kunde således ej
erbjuda någon enda angreppspunkt för idé-associationen.

I utvecklingen unno > vunno, sulten > svulten etc. ha
vi för öfrigt ett nytt exempel på cirkel. —

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 21:13:51 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/spraklif/0087.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free