Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ljudöfvergångar och associationsförändringar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Vida viktigare och till sina värkningar långt mera om
fattande och genomgripande äro de associationsförändringar,
som orsakas af likhet i ordens funktioner och betydelser, och
det är hufvudsakligen genom dem, som språken varda
analogiskt ombildade. Det är på grund häraf, som alla
substantiv, alla verb, alla adjektiv o. s. v. mer eller mindre
sammanhänga med hvarandra, hvadan ock en bland
substantivens deklinationer lätt kan influera på de öfriga, men ej
på verbens eller adjektivens böjning och vice versa.
Så har t. ex. den i vårt modersmål så talrikt
representerade substantivböjningen dag — dagar, sol — solar dragit
till sig åtskilliga ord från andra deklinationer, såsom ek (isl.
eik — eikr), bok (isl. bók — bøkr), moder, dotter, syster (fsv.
plur. møþer, døter, syster såsom ännu fäder och bröder) etc.
Den likaledes i svenskan så ytterst talrikt
representerade verbböjningen kalla — kallade, älska — älskade har
attraherat till sig en massa verb ur andra konjugationer,
såsom bida (isl. bíða — beið), luta (isl. lúta — laut), blanda
(isl. blanda — blett), häda (fsv. hæþa — hædde, part. hädd
ännu kvar i frasen ’som man är klädd blir man hädd’),
störta (fsv. styrta — styrte, part. stört, ännu kvar i bestört)
m. fl. samt lyfta, fästa etc., hvilka ännu stå och vackla
(pret. lyfte och lyftade etc), hvartill kommer, att alla
nybildade verb ansluta sig till denna konjugation, såsom
telefonera, strejka, sporta, ’baggböla’ o. s. v.
Det i vårt språk vanligare komparationssättet vis —
visare, arm — armare har likaledes ryckt till sig en mängd
adjektiv från det mera sällsynta tung — tyngre, hög —
högre, såsom dyr (fsv. komp. dyrre), kär (fsv. komp. kærre)[1]
m. fl., och redan nu vill ett trångare tränga sig fram vid
sidan af det gamla trängre, för att ej tala om ’lågare’, ’ungare,
och de ännu djärfvare ’goare’, ’gamlare’.
Dessa associationsförändringar äro tydligen i främsta
rummet orsakade af likheten i ordens fanktioner. Däremot
är betydelsen den förnämsta faktorn i följande fall.
Vi bilda s. k. nomina agentis af verb genom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
