- Project Runeberg -  Språkets lif, inledning till den jämförande språkvetenskapen /
100

(1899) [MARC] Author: Karl Ljungstedt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ljudöfvergångar och associationsförändringar.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Sv. hon — hennes — henne, denne — detta — dessa;
ty. der — die — das, euer — euch; eng. he — his — him,
they — their — them;
fr. le — la — les, ce — cette — ces;
fsv. tver — tvar — tu — gen. tvæggia, þrir — þrear — þry
gen. þriggia[1];
lat. duo — duae — duo — dat. duobus,
duabus
(= två); skr. catváras — cátasras — catvári (= fyra) etc.

Men just till följd däraf, att sådana ord ej egentligen
företräda någon viss böjningstyp, ej längre äro så att säga
partichefer, utan ’vildar’, enskilda individer, kunna de ej
heller i allmänhet influera på de öfriga orden. Så intager
t. ex. pres. (jag) är i många språk en fullkomligt isolerad
ställning såsom:
lat. ital. fr. got. ty. isl.
Sing. 1:a pers. sum sono suis im bin em
2:a » es sei es is bist est
3:e » est è est ist ist es
Plur. 1:a » sumus siamo sommes sijumsind erom
2:a » estis siete êtes sijuþseid eroð
3:e » sunt sono sont sindsind ero


Det är ock därför å ena sidan fullständigt oemottagligt
för all invärkan från andra ord och å andra sidan äfven
absolut ur stånd att själft kunna utöfva något inflytande,
på samma gång bekräftande och bestridande skaldens paradox:

»Den mand er sterkest, der står mest allene».


Det är sålunda — som af det föregående ock framgår
— i de s. k. regelbundna, med de allmänna böjnings- och
bildningsskemata harmonierande formerna, som de
analogiska förändringarna företrädesvis äro att finna, hvaremot
de ljudlagsenliga trifvas bäst i de s. k. oregelbundna, till
följd af sin betydelse eller användning ur paradigmernas
systemtvång mer eller mindre lösryckta formerna. Vi vilja
härpå gifva ännu ett exempel.

Genitiven är i allmänhet sin herre nominativens (eller


[1]
N. A. Pl. N. tu och þry kvarlefva i arkaismerna ’de unga tu
’klockan är tu’ ’ett, tu, tre’, ’try ting’; G. Pl. tvæggia och þriggia i
tväggehanda och träggehanda.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 21:13:51 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/spraklif/0104.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free