Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ljudöfvergångar och associationsförändringar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ackusativens) trogne tjänare och bär vanligen dennes livré.
Det skall endast vara i sådana på en gång själfsvåldiga och
själfbehärskande språk som grekiska och sanskrit, som han
får, äfven när han är i tjänsten, tillåta sig dylika friheter
som att kalla sig κυνός (kynós) och çunás, ehuru hans
principal heter κύων (kyon) och çvā. Eljest får han allt dansa
efter sin husbondes pipa och kalla sig dags, vägs och sjös,
om denne heter dag, väg eller sjö. Men det händer
stundom, att han tager sig bondpermission för att slå sig i
slang med adverben och far då, så fort det bär till vägs,
hur dags det än är, till sjöss i sin ljudlagsenliga dräkt.
Ja han tager äfven någon gång i tjänsten denna kostym
på sig — om han t. ex. skulle vara en guds tjänare — men
ber då också för guss skull, att ingen skall säga ett ord
därom. Associationstråden mellan nominativen och
genitiven börjar med andra ord brista, när denne senare åtager
sig en annan syssla eller genom att i tid och otid anlitas
blir så bortskämd, att han tror sig själf vara herre på täppan.
För att kunna afgöra, om en form är ljudlagsenlig eller
analogisk, ha vi därför i första rummet att se efter,
huruvida den så att säga lefver för sig själf eller tillsammans
med andra. Går den nämligen omkring som en underlig
enstöring midt i språkets rörliga societetslif, på sin höjd
bekant med några stycken andra, lika besynnerliga figurer,
klädd på sitt eget originella sätt utan att det ringaste akta
på modet för dagen eller rätta sig efter dess nycker, då är
den sannolikt en ljudlagsenlig bildning. Förefaller den
däremot att vara, som det heter, sällskapssjuk och vilja bli bror
och god vän med hela världen, åtminstone aldrig vara utan
sitt eget särskilda kotteri, kläder den sig efter senaste
modet och tyckes anse det vara långt bättre att vända kappan
efter vinden och tjuta med ulfvarna än att göra sig skyldig till
det obetydligaste etikettsbrott, då är det troligen en
analogisk bildning. Så t. ex. går den ljudlagsenliga böjningen
gåss — gäss och tjurar för sig själf, när den ej någon gång
talar ett par ord med sina mindre presentabla bekanta mus
— möss och lus — löss, under det att den analogiska
nybildningen smörgås — smörgåsar lefver ett flott lif
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
