- Project Runeberg -  Språkets lif, inledning till den jämförande språkvetenskapen /
110

(1899) [MARC] Author: Karl Ljungstedt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Betydelseväxlingar.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

harpan och spelar för den tysta, mörka skogen i den stilla
kvällen. Så personifieras hela naturen; hvarje dal och
hvarje berg, hvarje flod och hvarje källa får sin särskilda
gudomlighet, och hela jorden varder till slut i vildens
fantasi förvandlad till en värld af gudar.

Allt tager för naturmänniskan kroppslig gestalt, och hon
kan ännu ej ens i tanken skilja mellan det materiella och
det intellektuella. Men omsider randas den dag, då denna
skillnad börjar framträda för hennes inre blick, och hon
begynner känna behof af särskilda uttryck för det psykiska.
Och då har hon ingen annan utväg än att försöka tala i
bilder och låta ordens betydelser flytta öfver från den
kroppsliga till den andliga världen.

Lika litet eger vilden i förstone någon uppfattning af
det abstrakta, ty allt tager för honom äfven konkret gestalt.
Tingen och deras egenskaper äro ännu ett, och handlingen
kan ej tänkas skild från sitt föremål. Och när han börjar
vilja lösgöra det generella från det enskilda, går det steg
för steg. Så anför t. ex. Kock (a. a.), »att Cheroki-indianerna
hafva ej mindre än tretton verb för olika slag af ’tvätt’, såsom
’tvätta hufvudet’, ’tvätta händerna’ o. s. v., men intet
uttryck för det allmänna begreppet ’tvätta’, och att
Tasmanierna saknade särskilda ord för sådana begrepp som ’rund’,
hvadan de måste för att uttrycka detsamma använda dylika
omskrifningar som ’lik månen’ eller ’lik en boll etc.» Likaså
är talbegreppet för naturmänniskan allt för abstrakt. Det kan
visserligen i början låta litet besynnerligt, att talet ’tjugo’
på grönländska uttryckes med ’en människa’ och således
’hundra’ med ’fem människor’, men saken är i själfva värket
ganska enkel, ty ’tjugo’ är den sammanlagda summan af alla
fingrarna och tårna. — Så liksom trefvar vilden i sitt
konkreta ordförråd efter bilder för detta nya, generella.

Och på samma sätt hafva också våra förfäder en gång
famlat efter metaforer, ty äfven alla våra ord för det
andliga och abstrakta hafva, åtminstone så vidt vi veta,
ursprungligen haft en rent kroppslig och konkret betydelse.
Men dessa våra bilder äro så »lösskummade från ytan utaf
tingen», ha så länge lefvat ett själfständigt lif, att vi knappt

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 21:13:51 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/spraklif/0114.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free