Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lånord.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
blifvit ’dömma’ etc. Ett dylikt återuppväckande af döda
eller döende ord är således också ett lån, nämligen ett lån
från sig själf, men just därför ock det bästa lån man kan
göra. För att slika förfallna papper skola af allmänheten
med förtroende mottagas, måste de dock vara försedda med
goda namn. Ett sådant var på 1600-talet Georg Stiernhielms,
ett sådant är i vår tid Viktor Rydbergs.
Vi ha härmed sökt antyda, huru ordförrådet i ett språk
kan växla, huru gamla inhemska ord kunna af främmande
utbölingar varda bortträngda, men ock huru denna
obestridliga förlust kan till en viss grad ersättas genom nya lån
ur modersmålets äldre skeden.
Till sist må nämnas, att i detta ömsesidiga ordbyte
språken emellan kan slumpen stundom så foga, att ett ord
efter slutad rundresa återkommer till sina anhöriga. Så är
t. ex. förhållandet med det från franskan lånade ordet garde,
ty detta har själft fordomtima inkommit i franskan från
tyskan och är nära befryndadt med det svenska vård[1]. Vi
kunna därför med en viss rätt betrakta detta ord som en
gammal emigrant, hvilken så länge varit borta i främmande
land och därunder så fullständigt hunnit förgäta sin
hembygds seder och bruk, att när han omsider återvänder, han
lika litet själf känner igen sig, som det finnes någon,
hvilken känner igen honom.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
