- Project Runeberg -  Språk och stil : tidskrift för nysvensk språkforskning / Första årgången. 1901 /
39

Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 1 - Lundell, J. A. Hvad vi värkligen säga

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

HVAD VI VÅflftLIGEN SÄGA.

89

spanska och portugis., att I + % och n + i sammansmält till
muljerade l och nl (i franskan finnes muljeradt ng eller n, men
muljeradt I är i högfranska försvunnet). I de slaviska
språkens fonetik är ett af de mäst framträdande dragen
mängden af muljerade konsonanter, uppkomna antingen ur kons.
-f i eller ur kons. före palatal vokal. I modern svenska
uppstå muljerade konsonanter på fyra olika sätt:

vid synkope af i, hvarvid sonantvikarien muljeras:
kantaten o. s. v.

o

genom invärkan af j på föregående konsonant;

vid förlust af j mellan I, n och följande homorgana
konsonanter, hvarvid I, n muljeras;

genom försvagning af stafvelse med kons. + j, hvarvid
j ersättes af muljering på föreg, konsonant.

Det första fallet behandlas under vokalförlust (s. 44).

A) Den som från andra språk eller från folkmål — vi
ha muljerade konsonanter i norrländska mål och i skånska
— känner muljerade ljud, märker lätt, att vi ha muljerad
kons. i sådana förbindelser som exempelvis:

up]e < uppgifva

viJja, vi?ja, vilke?wjöra, va vef^jag, a?^jöra alla till
lags!

gijwja, doøwja

välja, komwja, vaik^ja, väwja sig.

Förbindelsen kan ibland ge affrikata — liksom urspr,
t + i — t. ex. vet ja > ve/^a.

B) I svag stafvelse försvinner j efter kons., men
konsonanten har sin muljering i behåll. Ett typiskt exempel är
hälsningen "mjuka tjänare," som uttalas røuka-tjä’nare, ofta
med första ordet hviskadt. Man säger hvarken wuka-tjä’nare
eller m/uka-tjä’nare, utan just muka —.

Andra exempel:

owi^Äa får < om ja (med stark tonvikt på får)

1 Jag skiljer i denna uppsats ej mellan dentipalatala och
(svagt) muljerade I, n.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 21:15:01 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sprkstil/1901/0043.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free