Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 2 - Berg, Ruben G:son. Sinnesanalogier hos Almqvist
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
50
RUBEN G-.SON BERG.
hans uttalande om bilderna: Etwas TJnwahres, wir können
es nicht verhehlen, liegt in der Metapher, in dieser
Vermi-schung von Gedanke und Bild. Hjärtats språk, påstår han
vidare, kan därför icke gärna varda bildspråk, ty den
innerliga känslan undviker äfven skenet af en osanning.
Här har sanningskärleken kört fast i träsket. Den
bittra tron att bilden skulle vara lögn, hvilken förryckt
bok-stafsträldom blottar den inte! Här är inte tillfälle att hugga
in på denna missuppfattning och det tarfvas väl inte heller.
Det kan åtminstone vara nog att hänvisa till Hans Larssons
arbete "Poesiens logik". Han finner bilden nödvändig," rent
af oumbärlig för vår tankeverksamhet, emedan vår oförmåga
af syntes tvingar oss till detta hjälpmedel. Och med
fullkomlig trygghet kunna vi återgå till vårt gamla bruk af
bilderna utan att det minsta låta oroa oss af några farhågor
för bristande sanningsenlighet, Brinckmann till trots.
Gifvetvis är icke hvarje bild utsatt för misstanken att
innebära falskhet. När jag talar om hordsfötter, flaskhals,
näsvingar o. d. gör jag ju inte det minsta försök att svika
mina medmänniskors tillit — inte ens Brinckmann skulle
tänka att det vore min mening. Hela flocken "bleknade
metaforer" undgår misstron. De uppfattas af hvar och en
som vanliga släta uttryck. Wundt1 finner att i t. d. "ett
bittert rön" kan bitter inte sägas vara brukadt bildligt,
då vi där inte uppfatta ordet som öfverflyttade utan som
ett fullt motsvarigt uttryck. På samma sätt, om vi kalla
ett straff" hårdt, en uppfattning snedvriden. I dessa fall har
nämligen det ord, om hvilket afgörandet: "bild — icke bild"
står, undergått en skiftning i innebörd. I en viss sats, vid
ett visst hufvudord tydas inte bitter, hård o. s. v. så som
de tydas i en annan sats, vid ett annat ord. En klyfning
har ägt rum, ordet har delats itu. Och endast då vi grubbla
öfver språket och dess företeelser, tänka vi på att det ena
1 Völkerpsykologie. Erster Band. Die Spraehe. Zweiter
Theil s. 553.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
