Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 2 - Berg, Ruben G:son. Sinnesanalogier hos Almqvist
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
54 ruben g:son berg.
konstling för verkans skull, som enligt så många
minnestecknares ord är ett väsentligt fel hos Almqvist. Men nu kan man
inte på detta Sätt taga undan denna mening som
innehållslösa öfverord. Ty Frans Löwenstjerna talar i själfva verket
?sin herres och mästares egna tankar och tycken. Det är
inte ett framdrömdt kynnesdrag hos Frans Löwenstjerna, det
är en verklig egenskap hos Almqvist själf, som kommer fram
i dessa ord om att se hvarje händelse i lifvet i en viss färg.
Vi kunna finna detta däraf, att Frans inte är ensam om
detta starka och egendomliga färgsinne. Redan hans broder
Henrik Löwenstjerna har ju samma uppfattning som han.
Och draget är icke enbart familjeegendom, ty äfven deras
kusin Julianus Löwenstjerna säger detsamma om sig själf.
Hans ord stå att läsa på ett helt annat ställe i Jaktslottets
häfder, nämligen i inledningen till "Hermitaget" (sid. 6).
Julianus yttrar där till Frans:
"Jag bekänner för dig, Frans, att jag är på ett
obe-skrifbart sätt dragen af färger. Det är för mig icke så
mycket frågan om något annat, som icke mest om koloriten.
Hvad det är som händt mig? ett ingenting har inträffat —
utom att hos mig vaknat ett sinne för färg, som jag aldrig
erfarit. Likväl menar jag ej här just hvad målare kalla
kolorit, utan .. ja . . en oförklarlig, mystisk känsla,
hvarigenom jag tycker hela tilldragelser stå uti en för dem egen
och särdeles dager eller färg. Förstår du mig? Nej; men
jag skall försöka beskrifva. Mig förekommer stundom, att
en händelse, när den framställer sig, gör det intrycket på
min själ, som om ett underbart grönt hvilade öfver
alltsammans — N. B. icke därföre att det tilldragit sig på ängar
eller vid gröna parterrer, utan Gud vet hvarföre, men det
skimrar en sådan dager genom själfva händelsens lynne.
En annan gång är det som allt vore violett. Somliga scener
i verlden stå för mig i ljusrödt, andra i kanelbrunt, andra i
azur. Det går så långt, att vissa namn hafva den förmågan
att hos mig väcka sensationen af en färg. Kan du begripa,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
