- Project Runeberg -  Språk och stil : tidskrift för nysvensk språkforskning / Första årgången. 1901 /
60

Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 2 - Berg, Ruben G:son. Sinnesanalogier hos Almqvist

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

60

RUBEN G-.80N BERG.

sådana af flera olika arter. Tydligast uttalar han sig härom
i romaunten Hermitaget (s. 126). Man läser där följande:

"Den himmelska underbarhet, som en ren varelse
medför, då den nalkas oss, yttrar sig äfven såsom en vällukt från
dess charakter, en idealisk ånga, hjertats doft. — Det är
icke rätt att våra sinnen skola kallas fem; menniskan ar en
i allt, hon har blott ett sinne. Men ett fint och kraftfullt
sinne märker allting^ på femdubbelt sätt. Vid en djupskön
musik komma ej blott melodiska vågor till örat — luftiga
gestalter tyckas med detsamma äfven uppstå i förtrollade
grupper för den inre synen, de röra sig, gå i skepnader och
hafva händelser sins emellan, efter som tonerna i stycket
framgå; färgernas hemligheter och förvantskap med tonernas
krafter uppenbara sig. Med detsamma simma ock från
musiken, som vi höra, ångor af oförklarligt behag; de måste vara
födda i styckets inre natur, och komma till oss med själens
ether; ja tonerna hafva verkligen en vällukt, och stiga de
djupare, så komma de liksom paradisfrukter för vår andes
gom». . . underbara öde! hvi satte du tungan, som bildar
rösten till ljud, så nära gommen? kunna vi tro, att dessa
ljud äro lika så många ädla guldäpplen för vår smak?
Hesperidernas lustgård . . . men nog! Musiken slutar sig i
känseln, hvilken ej är det femte af sinnena, utan sjelfva
sinnets alstrande, hemlighetsfulla källa, i hvilken hvarje
anslag går till örat som en ton, till ögat som en gestalt, nalkas
näsan i ett ljuft andedrag, och växer som en ädelt smakande
frukt föl4 menniskans mun."

Det är lady Sofia, i hvars tankar denna psykologiska
åsikt framträder — eller, frågar Richard Furumo, "hvilka
leende skogsandar talade så för drottningen i hermitaget?"

Inte heller här synes mig Almqvist drifva gäck med
sina läsare. Det var nog hans tycke, och det fantastiska
försök till tolkning som han ger bär alla tecken till att
vara ärligt menadt. Han ville förklara en inre
egendomlighet hos sig själf och tillgrep då en sken-vetenskaplig ut-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 21:15:01 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sprkstil/1901/0064.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free