Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 2 - Berg, Ruben G:son. Sinnesanalogier hos Almqvist
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
70
RUBEN G-.80N BERG.
vård!. Den skall vara hvit såsom sorgens färg äru — ifall
mem icke häri får se ett försök att ställa sig på grundvalen
af ett annat folks färgsed, en förklaring, som väl är
tänkbar äfven i "Odensala saga", där thussekvinnan Anavej hatar
med all sin "hvitàste afsky", "med den blekaste hvita afsky".
Påtagligt sann är denna tolkning åtminstone ifråga om
Yus-sufs ord till sin brud: •
tf3in faders hårdhet,
som dig gifva ville åt en nordisk
furste, hvit som kölden och som hatet".
ty både Yussuf och Schems-el-Nihar äro svarta soln ebenholts,
och måste naturligtvis finna ett blekansiktes åsyn
främmande och förhatlig. Detta sista ställe stärker gifvetvis
sannolikheten för att de tvenne tvifvelaktiga uttrycken böra
förklaras i enlighet med detta.
Af dunklare väsen är det gråa. Om den sjätte boken
i "Murnis" kallas: "en ny dikt, sväfvande mot lunden med
dunkelgrå, skimrande vingar", så är det därför att den
innehåller sagan om en hemsökelses och sorgs tid, som först i en
följande finner sin frid och sin förklaring. Då efter Gustaf
IH:s mord litet hvar misstänkes för delaktighèt i
stämplingarna, säger Friherrinnan, Tintomaras matmoder: "många af
våra bekanta stå gråa för min inbillning" och åsyftar med
sitt uttryck ett dunkel, en tvifvelaktighet, som icke är god.
"Det der är åter en askfärgad punkt för mig" (Herrarne på
Ekolsund Ht: 113) betecknar en omständighet, som-är halft
hotande, i alla händelser obehagligt osäker. Emellertid måste
ej det gråa nödvändigtvis ånge obehag, ehuruväl det dunkel,
som det erinrar om, ofta döljer just något slikt. "Askgrå,
osäkra ögonkast" (Gabr. Mim. III: 29) ge tillkänna bäfvan,
men Almqvist talar äfven om "de glada, de ljusgråa vindar"
(Murnis), som förde vikingarna söderut till anade bragder
och ungdomsdåd. Och Ceraunus talar om Isidorus af
Tad-mors "ljusgrå, vänliga gestalt", ett uttryck som gifvetvis
inte bara hänför sig till hvad som för ögonen är.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
