Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 2 - Berg, Ruben G:son. Sinnesanalogier hos Almqvist
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SINNESANALOGIER HOS ALMQVIST.
B73
som på er jord för ögat visa sig.
I ljudet, luften, vattnet, plantan, träden,
de lefde också där personligt förr;
’ se’n människan blef öfverklok, de vistas
blott på besök där understundom än,
ty annars doge tingens arter ut." —
narcisserna tänkas äga frihet och tankar och äfven
"ru-binerna hafva föreställningssätt" för att kunna "utföra det
evigas purpurdikt". Dikten borde ju — enligt Almqvist
likaväl som enligt Atterbom och Tieck — vara alltomfattande,
en världsdikt. Och det eviga, det verkliga lifvet bär i dikten
purpurns, rosornas färg, emedan det var liktydigt med "att
offra rosor åt Herran" — törnroslifvet
Helt naturlig är Richard Furumos utveckling af hur
lynnena hos människan äro klimatiska. "Den heta, vilda
känslan, med en kolorit af rödt och svart både i grymhet
och kärlek, beskåda vi hos människor, som bo i jordens heta
zon, eller på gränsorna däraf." Där är elden ursprunget till
det röda. "Vredens dunkelröda glöd" (Signora Luna)
förstås genom samma analogi — elden. Vilhelm målar i ett
samtal med Amorina deras framtida hem, hvars förmak skola
vara blå som himlen och hvars salar skola vara "röda som
drömmarnes frid", hvarvid hans drömmar naturligtvis äro
färgade af hans häftiga känslor.
I "Tre Fruar i Småland" talas om hur grefvinnan
Cele-stines uppfattning af den gudomliga världsstyrelsen ändrar sig:
1 Vanlig metonymi föreligger i uttryck.sådana som:
purpurkyssar, purpurheta kyssar, purpurfromma löppar o. d. Äfven det
sistnämnda, som tyckes egendomligast, beror ju endast på den enkla
omställningen af: fromma purpurläppar, eller: fromma och purpurne
läppar. I själfva verket äro dessa "bilder" ytterst oskyldiga, enkla
och lättförståeliga vid sidan af t. d. Tegnérs, som bjuda skuggor
som skimra och stolar (!) som slockna, för att endast nämna ett par
kraftställen. Men skillnaden mellan Tegnér och Almqvist är i detta
fall, att Almqvist såg för sin inre syn sina bilder, medan däremot
Tegnérs bilder ofta aldrig ha stått lefvande för inbillningen,
åskådningen, utan hvila på infallets mera vacklande grund.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
