Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 2 - Silfverbrand, Susy. Undersökningar rörande användningen af sig och sin i nysvenskan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Undersökningar rörande användningen
af sig och sin i nysvenskan.
i.
Det riktiga bruket af reflexivpronomen anses sedan
gammalt som en af de största svårigheterna i vårt språk.
Enligt den erkända hufvudregeln böra vi använda dem, då
satsens subjekt åsyftas. Denna föreskrift är ju enkel nog;
men liksom de flesta andra regler, och mer än de flesta,
har den sina undantag.
Om vi följa vårt språk ända in i den dunkla medeltiden
så skola vi finna, att där sedan dess förts en tyst strip
mellan reflexiva och motsvarande irreflexiva pronomen. Af
ålder har svenskan haft en viss förkärlek Nför orden sig och
sin och en böjelse för att använda dem med hänsyftning på
annan satsdel än subjektet. Och det har blifvit denna sin
kärlek troget, en omständighet som bäst skönjes i talspråket,
där vi oupphörligt nyttja reflexiver på ett oegentligt sätt,
under det att vi sällan eller aldrig komma mèd ett mindre
riktigt irreflexivt pronomen.
Att man gjorde så äfven under medeltiden framgår^
med all önskvärd tydlighet af denna tids litteratur. Så
säger t. ex. författaren till "Um Styrilsi Kununga ok
Höf-ftinga": "Vrefrin driver mannin af sinum skiælum" (s. 39)
och ytterligare: "f>et sighs af enum visum kunungi, at en
l|riddari bad han sik nogot giva" (s. 37).
Jämsides med detta inhemska bruk ställer sig, under
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
