Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 2 - Silfverbrand, Susy. Undersökningar rörande användningen af sig och sin i nysvenskan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SIG OCH SIN I NYSVENSKAN. 113
De uttryck med hvilka vi hittills sysselsatt oss hafva
alla varit af enkel satsbyggnad. Ett subjekt och ett
predikat samt en och annan bestämning till dessa är hvad de
haft att erbjuda. Men tiderna förändras. Småningom
uppträda i vår litteratur mera invecklade konstruktioner. De
första prosatörer hos hvilka jag varit i tillfälle att
iakttaga några mera komplicerade fall äro Mörck och Törngren,
författarna till "Adalriks och Gröthildas äfventyr". De lefde
i ämbetsmannaväldets glansperiod, på allongeperukernas och
barockstilens tid, då det tungt präktiga hade bättre klang
och namn än det enkla och’ korta. Detta har afspeglat sig
i deras stil. Ett stort antal meningar innehåller
reflexiv-pronomina och deras motsvarigheter använda i ganska
invecklade kombinationer. — Märkvärdigt nog ha författarna gått i
land med sin uppgift. Mina undersökningar omfatta
visserligen endast en del af deras arbete; men att döma af de i
denna talrikt förekommande exemplen med riktiga reflexiver
kan man förmoda, att författarna haft en stark känsla för
rätta konstruktioner. Utan att för tillfället ingå på någon
analys vill jag här bestyrka mitt påstående. På 35:e sidan
läses följande: "Tala till din fosterson och unna honom... den
hugnad att ännu en gång få sluta dig inom sina armar l"
och på den 42:a: "Han bekände då, det han ofta föreslagit
sin konung ett så våldsamt medel att vinna sin brud".
Efter dessa iakttagelser förvånar det oss nästan att möta
stora oegentligheter i vida enklare fall. På ett ställe
omtalas, att "andras tankar flyta ofta uti pennan som sina
egna" (Föret., 3), och på ett annat, att "hela tyngden af
detta brott föll på sig allena" (s. 42).
I sin folkliga saga om hästen begagnar Dalin helt
naturligt en föga invecklad satsbildning. Deras förekommer
ingen gång på oriktigt ställe. Hans få tvifvelaktigt använda
reflexiver äro af samma natur som dem vi nyss sett i gamla
psalmboken. Den allbekanta skildringen af modersmålet har
blott ett fall af dess i stället för lians.
Språk och stil. i. 8
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
