Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 2 - Silfverbrand, Susy. Undersökningar rörande användningen af sig och sin i nysvenskan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SIG OCH SIN I NYSVENSKAN.
115
Men låtom oss kasta en blick på den midt ute i lif
och strid stående Atterbom! I sin "Lycksalighetens ö", ett
arbete på öfver 500 oktavsidor, nyttjar han endast 3 franska
dess. Den ena gången gäller det en källa och den andra
gången en älfva, hvilka båda nyligen kallats hon. I det
tredje fallet talas det om Svanhvit. En häpnadsväckande
skillnad i språkbruket hos två klassiska författare från samma
tid! För jämförelsens skull kunna vi nämna, att Tegnér ej
har mindre än 6 franska dess i "Fritiofs saga". Runeberg
begagnar sådant 1 £ång i "Torpflickan", 6 gånger i
"Älgskyttarna", 1 gång i "Hanna", 5 gånger i "Julkvällen", 3
gånger i "Nadeschda", 3 gånger i "Kung Fjalar" och 1 gång
i "Kungarna på Salamis".
II.
Sedan vi alltså kastat en blick på gångna skedens
litteratur och i korthet antydt olika tiders skiftande
uppfattning af frågan om bruket af reflexivpronomina och deras
motsvarigheter, så återstår för oss besvarandet af det
åtminstone för praktiskt ändamål ojämförligt mycket viktigare
spörsmålet "Huru böra vi nyttja sig och sin?" Till grund
för vårt svar vilja vi i allmänhet lägga anföranden ur arbeten
af mera framstående och kända moderna författare. Endast
i nödfall skola vi anlita citat af "onämnd man".
A. Med åberopande af hufvudregeln vilja vi då först
påpeka några mera typiska afvikelser från dess tillämpning
i mycket enkla satsbildningar. Då Ingrid på återvägen till
Munkhyttan träffar sina första fosterföräldrar, låter förf. till
"En, herrgårdssägen" fru Blomgren patetiskt fråga sin man
om han trott, "att hon skulle öfverge deras älskade Ingrid"
(s. 172). Onekligen äger ett visst reflexiv-förhållande rum
mellan subjektet och genitivattributet i denna sats. Men
det är så att säga endast ett halft sådant, och den andra
ägaren är ej subjekt. Detta får då skjuta sina egna anspråk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
