Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 2 - Silfverbrand, Susy. Undersökningar rörande användningen af sig och sin i nysvenskan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
120
STJSY SILFVERBRAND.
märkelsen af egendomlig, viss, bestämd. Gustaf Adolf kan
säga till ständerna: "Thet samma önskar iagh och eder i
sinom tijdh (N. och M., 96). Ett ord för sin att syfta på
kan här ej ens tänkas.
En öfvergång mellan adverbialen af omtvistlig riktighet
samt föränderlig form och dem hvilkas utseende en gång
för alla afgjorts tyckes mig "på sin plats" vara. Om
substantivet förses med en adjektivisk bestämning, så händer
det, att personligt pronomen begagnas. Men om intet tillägg
göres, så är det possessiva nästan enastående. I anslutning
till detta påstående hänvisar jag till "Den siste atenaren", I,
där det på ett ställe heter: "Krysanteus . . . ägde en
beundransvärd förmåga att upptäcka hvartill människor dugde
och använda dem på deras rätta plats" (s. 58) och på ett
annat "Innan han ändtligen gick till sin sängkammare, hade
han . . . ställt de båda flaskorna tillbaka på sin plats" (s. 149).
Ett ganska egendomligt förhållande inträder vid det
obestämda pronomen hvar, som har till uppgift att verka
särskiljande. I förening med hvar brukas alltid sin, utan
afseende på hvilken person eller hvilken satsdel som
åsyftas. Det heter "Vi fingo hvar sin bok" likaväl som "Man
skall gifva eder hvar sin belöning" eller "Han skänkte dem
hvar sin slant". Men om hvar utbytes mot hvar och en,
inträder en liten förändring. Så länge frågan gäller l:a och
2:a personen, bibehållas sin. Men i 3:e är ett hans
tänkbart, då annan satsdel än subjektet åsyftas.
Bibelkommissionen sanktionerar användningen af det senare ordet, i det
den säger: "Liksom en man som farit utrikes, då han
lämnade sitt hus och gaf sina tjänare makten och åt hvar och
och en hans syssla" o. s. v. (Marc. 13: 34). Den gamla
öfversättningen har på det senare stället ordet sin.
De regler som gälla för den fullständiga satsen måste
tydligtvis hafva sin tillämpning äfven i den sammandragna.
Med rätta säger därför Dalin om Blenda: "Hon satt intet
som hennes far till häst" (Ekerm., 105). Tvifvelaktigt där-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
