Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 2 - Silfverbrand, Susy. Undersökningar rörande användningen af sig och sin i nysvenskan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SIG OCH SIN I NYSVENSKAN.
183
Ex. Detta är också utan tvifvel riktigt, såvida man därmed
förstår naturen i sin idé (Tegnér, II, 27).
2. Då det bestämmer ett prepositions- eller
genitivattribut till hufvudordets prepositionsattribut. Ex. Och en
mor, en bleknad mor han finner, tidigt re’n i lifvets allvar
mognad, med försakelsens och sorgens adel kring sin panna
(Runeberg, II, 132). Jag har ett lif i sin styrkas vår
(Runeberg, I, 243).
3. Då det bestämmer ett objekt eller ett
prepositions-adverbial som bestämmer ett adjektivattribut till hufvudordet.
Ex. Allt bekändes af den sitt brott ångrande fången. Ett
olympiskt löje . . . är det, som väckes àf denna i sitt slag
enda tafla (Franzén, Ekerm., 238).
4. Då det bestämmer étt prepositionsadverbial till
hufvudordets infinitivattribut, för såvidt detta senare är en
bestämning till ändamålet. Ex. Det blef en spegel att fatta
blåa himlen och jordens blomsterfägring och i sitt djup
förvara det blåa ögat ständigt (Runeberg, II, 112).
5. Då det bestämmer ett prepositionsadverbial till ett
objektivt predikativ. Ex. De funno henne utsträckt vid sin
moders fötter (Rydberg, Rom. kejs., 85).
B. Sin syftar på ett genitivattribut till hufvudordet i
den konstruktion till hvilken det närmast hör:
1. Då det bestämmer ett prepositionsattribut till
hufvudordet och den styrande prepositionen är "för", "till", "åt",
"af", "öfver", "mot" eller "med" i betydelsen mot. Ex. Sällan
eller aldrig uteblef lyktskenet, som i gossens fantasi vardt
ett tillbehör till hans * aftonbön och ett jordiskt tecken af en
himmelsk faders vaksamhet öfver sin värld och sina barn
(Rydberg, Vapensmeden, 68).
2. Då det bestämmer ett objekt eller ett
prepositionsadverbial till hufvudordets infinitiv- eller prepositionsattribut,
för så vidt detta senare ej anger ett ändamål, samt då’det
bestämmer ett prepositionsattribut till ett dylikt objekt eller
adverbial. Ex. Ännu en mansålder därefter, då romarna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
