- Project Runeberg -  Språk och stil : tidskrift för nysvensk språkforskning / Första årgången. 1901 /
134

Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 2 - Silfverbrand, Susy. Undersökningar rörande användningen af sig och sin i nysvenskan

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

134

STJSY SILFVERBRAND.

haft tid att göra sig bättre underrättade om deras läror,
kunde en så rättrådig man som Tacitus, som väl kände
häfdatecknarens plikt att grunda sina omdömen på kunskap och
ej på rykten, kalla den nya tron en afskyvärd, vidskepelse
(Rydberg, Rom. kejs., 128). Detta tillintetgjorde hans
förhoppningar (om) att få återvända till sitt fädernesland.
Döden afbröt hennes hopp att lämna efter sig ett arf af sitt
vett eller sina dygder åt ett särskildt föremål för sin
moderliga ömhet (Franzén, Ekerm., 248). Den tillfrågade . . .
svarade blott med ett stånkande ljud som uttryckte . . . hans
otålighet öfver att störas i den fulla, odelade njutningen af
sin kroppsliga tillvaro (Rydberg, Den siste aten., I, 89).

Anm. 1. Om hufvudordet i liknande fall ej är försedt
med genitivattribut, syftar sin på ett adverbial till. satsens
predikat eller på ett ej i satsen nämndt ord. Ex. Han
bekände då, det han ofta föreslagit sin konung >ett så
våldsamt medel att vinna sin brud (Mörck och Törngren, Adalriks
och Göthildas äfventyr, 42). Jag önskar åtminstone af
hjärtat, att I måtten göra ett undantag från det vanliga, nu
brukliga sättet att använda sin tid (Tegnér, II, 198).

Anm. 2. Om hufvudordets prepositionsattribut består
af ett substantiveradt particip med preposition, kommer sin
att bestämma ett prepositionsattribut till hufvudordets
prepositionsattribut. Ex. Man . . . blir varse en osäkerhet hos
författaren vid skapandet af sina personer (Runeberg, II, 408).

n. Sig.

A. Sig syftar på hufvudordet i den konstruktion till
hvilken det närmast hör:

1. Då det är objekt till ett adjektivattribut. Ex.
Karaktärskomedien utvecklades ur det sig med fasta typer
rörande lustspelet.

2. Då det är prepositionsattribut till hufvudordet eller
dess prepositionsattribut. Ex. Det var ingalunda hälsosamt,
att man med tolerans i sig själf ej menade annat än lik-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 21:15:01 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sprkstil/1901/0138.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free