Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 2 - Paues, Anna C. Engelska namn i vår almanack
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
142
A. C. PAUES.
gången i den ofvan nämnda Liber Vitæ Dunelmensis, på
kontinenten redan i VI århundradet såsom namn på en biskop
af Toul. Den svenska parallelformen har hittats flera
gånger på runstenar, och är ej sällsynt i medeltida urkunder.
År 1352 omtalas t. ex. huru en hedersam kvinna Margreta,
Ødmunds efterlefverska, "personligen sig ingifvit" i
Helgeands-huset’ l. Tvenne helgon strida om äran att hafva gifvit
namnet dess glans och spridning, nämligen Èadmund, konung af
östangeln, som pinades till döds af danskarne ’år 870, och
Edmund Rich, ärkebiskop af Canterbury, som dog 1240.
Konung Edmunds dag uti katolska kalendarier är den 20
november. På hans dödsplats upprättades en kyrka, hvilken
efterträddes af ett af de rikaste och präktigaste klostren i
hela England, Bury St. Edmunds. — Ånnti starkare skiner
kanhända helgonglorian omkring Edmund Richs hufvud. Hans
fader var en rik köpman, ett världens barn. Hans moder
eri from och gudfruktig kvinna, som fastade mycket och sof
litet, bar en tagelskjorta närmast kroppen och ett lifstycke
af järn. I hemmet genomförde hon så skoningslöst sina
asketiska principer, att mannen slutligen, för att vinna mera
trefnad, drog sig tillbaka till ett kloster i närheten. Den
unge Edmund ärfde moderns asketiska sinnelag och böjelser.
Han studerade i Oxford, blef Englands förste teologie doktor,
och slutligen ärkebiskop i Canterbury. I följd af sin heliga
vandel kanoniserades han 1246, och hans dag är den 16
november.
Edvard ags. Éadweard, Éadward. Första
kompositionsleden i detta namn har redan behandlats. Den andra
återfinnes uti det ags. maskulinet iveard ’vårdare, väktare’. Den
isl. parallelformen är -varbr, -urår till simplexet vqrdr. e. g.
Sigvarör 1. Sigurdr, Hervardr Hiqrvardr m. fi. Från det
medeltida Sverige är Evardh belagdt 2, likaledes flera andra
sammansättningar såsom Gudvard, Hallvard, Sivard m. fl. 3.
1 Sv. Riksarch. Perg.-bref. 2 Lundgren, Sv. Landsm. X. 6.
3 Jfr Norrman, Sv. Landsm. VI, 7.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
