Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 3 - Grip, Elias. Ett bidrag till kännedom om svenskt talspråk i slutet af 1700-talet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SVENSKT TALSPRÅK PÅ 1700’TALET.
149
Bortfall af vokal.
1) Afäresis. Vokalen bortfallen i enklitiskt och
pro-klitiskt ord: tan tag den, "Gå strax å tan på däj", förrn
förr än, "Dä blir ingen resa förrn efter nyåre".
2) Synkope. a) enligt den bekanta lagen, att då två
obetonade stafvelser följa efter eller föregå en betonad,
synkoperas den, som står närmast den hufvudtoniga: exera
exercera, offser officer, dudesimus .duodecimus i uttrycket
Alexander dudesimus. Hit höra äfven sa sade, ha, ta, ge, hur1]
b) mellan två lika konsonanter har vok. fallit i: ann
annan, Baron baronen, måron morgonen, invention inventionen,
’den invention lyckades inte’, syn synen;
c) öfriga fall af synkope: gåln gården, landtlefnan
landt-lefnaden, måltin måltiden, ren redan, "ja hade ren äti opp
min frukost". Denna form förekommer numera ej i
samtalsspråk, åtminstone ej uppsvenskt, utan är inskränkt till
poesien; saln salen, violn violinen, undligt underligt [Detta
uttal är vanligt i Stockholm. Äfven mellan d och n samt t
och n förekommer i Stockholmsmål bortfall af vokal + r. Så
har jag hört uttalet händna händerna, ßttna fötterna, stu-
o o
dentna studenterna.], kansli kansliet, sangsiblité sensibilité.
3) Apokope. De flesta fallen utgöras af
imperfekt-formerna af första konjugationens verb såsom t. ex. ångra
ångrade, hämta hämtade, frukta fruktade, skaffa skaffade.
Andra fall af apokope äro ej många; jag har blott antecknat
bitti bittida, käjsar "Ack låt oss se käjsar Busefalus".
Om konsonanterna är att märka:
d saknas 1) på grund af assimilation af a) nd > nn i
åtskilliga ord, dels i slutljud i: synn synd, stunn 4 ggr,
stund 1 gg, stånn stånd i uttrycket "Ja ä inte i stånn"
(Sans Mesure säger stånd), iblan 5 ggr, ibland 2 ggr, Rysslan,
men Fädernesland, de både sista blott 1 gg hvar; i
kompositionsfogen i blinnbock, grunvalen, bon-flicka, bon-koja bond-
1 Jfr Beckman. Arkiv XI. 220.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
