Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 3 - Grip, Elias. Ett bidrag till kännedom om svenskt talspråk i slutet af 1700-talet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SVENSKT TALSPRÅK PÅ 1700’TALET. 151
3 ggr (hufvude 1 gg (S. Mes.)), mä med, utmä, ve, breve,
kva hvad, go i uttrycket ’go måron\ alti, emellerti.
f saknas i haltanna halftannat, kvarstår däremot i "ett
halft år".
Dubbelskrifvet f i Soffi anger måhända långt f-ljud och
ett uttal med aksent 2.
g har fallit 1) i starktonig stafvelse a) efter vok. i
orden ja jag 11 ggr, t. ex. "Barn! ja som ä 11 år snart",
Mdä skulle ja å kunna", "inte ja heller"; jag står 2 ggr. På
det ena stället, "Jag less — nej alldeles inte", är emellertid
g i jag senare tillskrifvet (med annat bläck); lå låg "gossen
lå å frös", så såg 4 ggr, "Hva så du då", såg 3 ggr, slo
slog1, to tog, da dag 10 ggr uda ut å da in", (dag 1 gg i
sammansättningen födelsedag), nåån 9 ggr, (någon, någån 3
ggr), nånsin; b) efter r i orden måron, mårnar, mårse.
2) i svagtonig och obetonad stafvelse a) i adj. på -ig,
-lig, dels intervokaliskt oftast, t. ex. flitia, evia, besvärlia,
natur-lia, vanlia, ängslia, (bibehållet g har jag antecknat 2 ggr vid
adj. färdiga, gunstige och 2 ggr vid adomöjligen och
ändtligen), dels i slutljud, t. ex. beskeli, enfaldi, hederli, nådi;
(blott 2 exempel med bibehållet g: sömnig, duglig), dels då g
står framför t i neutr. fakultativt. Handskriften har 12 ggr
-it, t. ex. rolit 6 ggr, ständit 1 gg och 13 ggr -igt, t. ex.
artigt 3 ggr, lyckligt 1 gg. Tre gånger förekommer, att
både g och t ha fallit. Fallen äro: "Ja ä Herr Dansmästaren
oändeli förbunden", "Ja vist ä sangtimangen fasli allmän",
"Dä ha rägna så fasli i några dar"; b) i sammansättningar
med -dag midda, förmidda, eftermidda, i ta hit, där verbet
står i upptakt, samt i ordet aldri aldrig.
h saknas i eller = heller. "Det angår ej eller unga
flickor att veta". Gust. Ad. Jagt, s. 5. Hs. har heller "inte
ja heller".
1 Formerna lå, så, slo kunna vara de gamla med vokaliskt
slutljud.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
