- Project Runeberg -  Språk och stil : tidskrift för nysvensk språkforskning / Första årgången. 1901 /
200

Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 4 - Mjöberg, Josua. Några iakttagelser om uttrycksfullhet och ordknapphet i det poetiska språkbruket

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

200

JOSUA MJÖBERG.

Det mål som han jagar slutar att bli
en skenande häst för hans vagn

(Heidenstam, Skattgräfvarne)

Det sista exemplet bör särskildt uppmärksammas. Från
prosakonstruktionens synpunkt är det ett uppenbart fel, ty
sluta att bli kan inte betyda annat än ’upphöra att bli, ej
längre bli’, hvaremot skaldens ifrågavarande tanke skulle
uttryckas med ’slutar med att bli, blir till slut\ Prosan,
som är mer pedantisk, skulle icke kunna tåla den
ifrågavarande vändningen, som dock i poesi blir kraftigare och
därför bättre än den språklogiskt riktiga.

Äfven prepositioner, som skulle inleda afø-satser, kunna
utelämnas:

Tviflar du, att där i fjerran väntar ett förlofvadt land?

(Rydberg, Jubelfestkantaten)

Jag har redan antydt, att man kan ha anledning
förmoda, att hjälpverben skola brukas med mera
sparsamhet i poesi. Den flyktigaste öfverblick visar också
riktigheten af denna förmodan. Hjälpverbet hafva utelämnas
sålunda icke blott i bisatser, såsom äfven prosans språkbruk
tillåter, utan också i hufvudsatser, och det tycks som om
utelämnandet vore regel, åtminstone hos vissa skalder.
T. o. m. då det skulle stått i konditionalis och alltså haft
en icke blott tempusbildande uppgift, kan det undvaras:

ej Frithiof den starke det bättre gjort.

(F. S. 18,30)

i

Gerna han lagt sig i ro, då han dagen igenom arbetat, ~
hade ej herr kommissarien sjelf bedt alla af gårdens
underlydande män den följande morgonen tidigt
samlas hos honom för elgarnes skull, som man skådat i nejden.

(Runeberg, Elgskyttarne 1,21 ff.)

Perfektum och plusquamperfektum passivum bildas i
poesi hellre af vara med perfektum particip än af hafva
med passivt supinum. Man säger hellre tinget var utlyst

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 21:15:01 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sprkstil/1901/0204.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free