Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 4 - Mjöberg, Josua. Några iakttagelser om uttrycksfullhet och ordknapphet i det poetiska språkbruket
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
202 t JOSUA MJÖBERG.
förlåt en ynglings ord,
som ville ge sitt lif, sin sällhet tusen gånger
blott att ej se ditt fall
(Tegnér, Svea los — 110)
jag väntade, gäckad, att skåda
vännens förklarade hamn
(Yl. 2, 401—402)
Och det är väl för att komma ifrån hjälpverben som
man, troligen med förebilder från franskan, ytterst från latinet
bildat sådana förkortade konstruktioner som
hvarför längre mig dölja?
(VI. 2,297)
Dylika ellipser ha dock en viss utsträckning äfven i prosa.
Den matta kopulan ersättes gärna af ett mer målande
tillstånds verb. Fröding säger om Atlantidernas folk, icke
att det är graflagdt, utan att det
ligger i grafvarna lagdt.
Och Rydberg berättar i "Träsnittet i psalmboken":
Mitt träsnitt var färglöst som förut,
och jag satt vaknad ur drömmen.
Kopulan kan också utelämnas. Hos Tegnér tycks denna
ellips i regeln icke tillåtas mer än i utropssatser:
I öknens fria bara, hur sällt,
hur skönt ert lif på gröna fält!
(A. 433—484)
Men undantagsvis kan en form af predikatet vara hos honom
utelämnas äfven i andra fall, dock vanligen så, att ellipsen
har sitt stöd i någon motsvarande form af samma verb i
någon af de närmast föregående satserna, t. ex.:
Buken var spräcklig med blått och med gult, men baktill
vid rodret
slog han sin väldiga stjert i en ringel, fjällig af silfver;
vingarna svarta med kanter af rödt
(F. S. 3,169—171)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
