Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 4 - Mjöberg, Josua. Några iakttagelser om uttrycksfullhet och ordknapphet i det poetiska språkbruket
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
204
JOSUA MJÖBERG.
Samma anmärkning som gjorts om konjunktionen att
gäller relativet som, hvilket ju också i talspråk och i prosa
kan utelämnas i vissa ställningar:
Jag såg den tyngd på mig var lastad,
jag visste tärningen var kastad.
(Talis Qualis, Mitt första och mitt sista)
Kom, älskade, och låt mig trycka
dig till det hjerta, du är kär!
(F. S. 7,61—62)
Det i sista exemplet utelämnade relativet är dativ och skulle
i prosa ovillkorligen utsatts med prepositionen för vidfogad.
De konditionala konjunktionerna kunna i prosan i vissa
fall utelämnas mot att ordföljden blir omvänd. I poesi
anlitas de sällan, då denna utväg att komma undan dem
förefinnes. Satsen
Skulle jag sörja, så vore jag tokot
mister sin kraft, om vi ändra den till "om jag skulle sörja
så vore o. s. v."
Andra underordnande konjunktioner kunna, om ock ej
helt utelämnas, så dock förkortas på olika sätt:
Han slog sitt svärd i bordet, så det i sälen klang.
(F. S. 17,68)
Här ersättes så att af så; denna förkortning har sitt stöd
i talspråket och torde därför komma att fortlefva. En annan
förkortning är den, då att får ersätta såväl så att som på
det att, för att
Frithiof blygs, att han darrar
(F. S. 13,68)
Och salfvor skjutas, att vallarna skälfva
(Bååth, Svenska Toner, sid. 101)
Fördöm ej andras stolthet, att ej din fördöms
(F. S. 24,258)
De samordnande konjunktionerna kunna med stor frihet
lämnas ute. Så är bruket af asyndeton synnerligen utsträckt
i poesi:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
