Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 4 - Mjöberg, Josua. Några iakttagelser om uttrycksfullhet och ordknapphet i det poetiska språkbruket
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
216
JOSUA MJÖBERG.
en drifva i Sitt skägg, en tallkrans kring sitt hår,
han far och silfverkorn kring dina lundar sår
(Tegnér, Till min hembygd 26—27)
Från Snoilskys "Djursholm" har jag ett snarlikt exempel:
Med faderlösa, tio i tal,
på armen sin sista,
ledsagar Kristina till sorgklädd sal
den älskades kista.
Liksom det gäller om orden och satserna, att de vilja
hvar för sig göra sig gällande och ej stå i formellt beroende
af hvarandra, företer det poetiska språkbruket en sträfvan
att låta samma lag gälla ordens delar, de sammansatta
ordens nämligen. Så vidt möjligt vill hvar och en af
sammansättningslederna framhäfva sitt innehåll. Och detta sker
bättre genom att där så ske kan låta ordens delar uppträda
som själfständiga ord. Redo göra, tillbaka blicka är
kraftigare än redogöra, tillbakablicka. I st. f. aftonrodnaden
kan skalden säga qvällens rodnad (F. S. 7,53).
Barndomstiden och gudaglädje kunna ersättas af barnets dagar (F. S.
1,49) och gudars glädje (F. S. 7,7), och Stagnelius berättar
i VI. 2 , 348, att Alexis sökte hjeltarnes död, där han på prosa
skulle sagt hjältedöden.
I verben är också den upplösta sammansättningen mer
utbredd och har inkräktat t. o. m. på de verb, som i prosan
alltid ha fast. En bidragande orsak till de fasta
sammansättningarnas relativa sällsynthet i poesi än deras
otymplighet, som gör dem svåra att för rytmens skull anbringa. Men
att den upplösta sammansättningen äfven för
uttrycksfullhetens skull föredrages framför den fasta synes af de talrika
fall, då man mycket väl för meterns och rimmets skull kunde
haft verbdelarna förenade, men det oaktadt satt dem hvar
för sig, t. ex.:
Kung Helge, hoppas jag, skall se mig åter
(F. S. 8,249)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
