Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 4 - Mjöberg, Josua. Några iakttagelser om uttrycksfullhet och ordknapphet i det poetiska språkbruket
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
224 JOSUA MJÖBERG.
■den kan ha mycket verkningsfulla resultat torde framgå af
följande ställe:
Betänksamt ödet står, med griffeln höjd, att rista
i kopparn in vår dom, den eviga, den sista
(Tegnér^ Svea 173—174)
Genom att placeras i satsens början kan ett ord få
synnerligen stark emfas.
se vill jag åter de lockarna gula.
(F. S. 16,23)
Ut eller in om: någon vill,
klyf hans hufvudskalle!
(F. S. 18, 19—20)
Flera af de egenheter jag här anmärkt hos det
poetiska språket vill man gärna föra tillbaka på rent formella
behof. Det ligger vid en ytlig betraktelse så nära till hands
att förklara en egendomlighet i konstruktionen därmed, att
det tar passat så väl in i metern. Men därvid bör
observeras, att den slutgiltiga formen för en dikt alltid framgår
som en kompromiss mellan två olika kraf: det ena är det
formella, fordran på rytm, rim, välljud-in. m., det andra är
behofvet att ge ett exakt uttryck för den idé, som icke födes
till full klarhet förrän i samma ögonblick som dess
språkliga skrud är funnen. Mellan dessa båda poler svänger den
pendel, som reglerar gången af diktningsproceduren, och
skalden får icke ge efter mer för det ena krafvet än för det.
andra, om han skall nå konstnärlig fulländning. Därför är
det mera sällan som en egendomlighet i poesiens
uttryckssätt bör skrifvas enbart på formens konto, och när så är, så
pekar den på en brist hos dikten (rimnöd!)"
Och så ännu en anmärkning! Fordran på korthet och
kärnfullhet i uttrycket har sin begränsning gifven i
klarhets-krafvet. Så fort en vändning blir dunkel, är udden bruten
af dess kraft. Därför förenar ett uttrycksfullt språk i sig
både kraft och klarhet.
Göteborg i december 1901.
Josua Mjöberg.
–
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
