Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 4 - Friesen, Otto von. Några ordförklaringar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NÅGRA ORDFÖRKLARINGAR.
235
I många svenska dialekter möter ett verb fundra
’fundera, grubbla’. Jag har själf iakttagit ordet i
uppländskan. Doc. Björkman känner det från Närke och kand.
Norrby från Ydre i Ögl. Verbet finns vidare i nno. dial.
fundra ’sysle med noget i Stilhed, lure, liste’ Aas. Såsom
jag på annat ställe hoppas kunna visa, förekommer ordet
äfven i fvn. hos Sighvat Thordson i hans Bersøglisvisur; här
med ungefär samma betydelse som i nynorskan. Från detta
fundra utgår nno. funder (med enstafvighetsaccentuering) n.
’Udflugt, Paafund’ = nsv. fünder väl pl. tantum ’påfund’.
Därjämte finns i nsv. accentueringen fUnder (Kock Sv.
Akcent I s. 206), hvilket är pl. till en sg. *fund (jfr påfund
o. s. v.) Vid sidan af fundra uppträder nsv. dial. (Gotland)
funda ’ana’, (Södra Möre, Bleking) funnas ’ana, komma under
fund med, få hum om’ ’fundera (sig till), inse’ Linder
Allmogemålet i Södra Möre, K. Nilsson Ord och Talesätt från
från Sydöstra Bleking. Man inser genast att fundra funda(s),
som förhålla sig till hvarandra som t. ex. fvn. skotra: skota
’skotta’ o. a. se Hellquist Arkiv f. Nord. Fil. XIV 1 ff. o.
136 ff., höra samman med fvn. fundr m. = fsv. funder m.
och fynd f., nsv. nda. fund (påfund, samfund) n. ’påträffande,
möte, fynd, påfund’. Fvn. fundr o. s. v. är å sin sida nomen
actionis till verbet fvn. o. s. v. finna fann (fvn. pret. pl.
fun-dum ptc. fundinn) ’finna, eg. uppspåra’; äfven i fvn. ’udfinde,
udtænke, opfinde’ Fr.2.
I fundera vill jag nu se en "uppsnyggning" af det
nämnda fundra, föranledd genom påverkan af de talrika i
nordiska dialekter inlånade orden på -era, såsom studera,
hantera, spendera, cedera, domdera, fallera och många andra.
Anledning till denna "uppsnyggning" kan man söka i följande
omständigheter. I uppsvenskan (Mälardalsdialekterna) har
redan tidigt infinitivens m. fi. formers ändelse -a synkoperats
i de fall, då hufvudtrycket icke hvilade på verbet utan på
en med detta förbunden preposition eller predikatsfyllnad etc.
Så möta vi t. ex. hos Columbus i hans Svensk Ordeskötsel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
