Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Pehr Staaff som journalist af Efraim Rosenius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och Zukertort... Öfverallt där intellektuella krafter
kämpade ’"och segrade, var han med och intresserade sig —
och intresserade andra. Samtidigt satte han fart i festerna,
talade på vers och prosa, improviserade, parodierade,
satiriserade, slösande med sitt sprudlande humör, sin aldrig
sinande uppfinningsförmåga i det roliga,
Examensstudierna vållade honom nog icke stora
ansträngningar, begåfvad som han var med en ovanlig
recep-tivitet och ett ännu utomordentligare minne. När han
tog sin kandidat — med språk, matematik, ästetik, filosofi,
historia och statskunskap — hade han därutöfver hunnit
förvärfva sig en högst betydande beläsenhet i de mest
olikartade ämnen. För den dramatiska litteraturen, speciellt
den franska och skandinaviska, hade han redan från början
intresserat sig kanske mera än för något annat. Men
dessutom läste han allt som föll i hans händer och som kunde
låta honom känna sig en hårsmån bättre orienterad i den
stora komplicerade värld, han längtade allt ifrigare, ju
längre det led, att med hela sitt starka lifsbegär få kasta
sig in i.
Sådan han var då, den till lifvet trående studenten,
tyckes han mig alltid ha förblifvit. Utvecklad visserligen,
fördjupad, förinnerligad med åren, men i grunden
densamme. Samma ungdomliga, lifvande personlighet, med
alla sina egendomligheter, äfven sina kantigheter, i behåll.
Icke afnötta, därför att de sammanhörde organiskt med
en stark individualitet, som fordrade att få vara sig själf.
Den hänsynslöshet, som anmärkts hos Pehr StaafF,
låg kanske från början i hans natur men var tidigt mera
medveten och reflekterad än man skulle tro. Redan från
1881 finnas i tryck bevarade några rader af hans hand,
där han med omisskännlig anslutning citerar Taine’s
beteckning af hänsynslösheten såsom »den moderna dygden»
framför andra. Visst är, att han aldrig med innerligare
tillfredsställelse utöfvade denna dygd än gent emot den
motsatta lastens yttringar, det fega kryperiet,
karaktärslösheten under namn af moderation och hänsynsfullhet,
osann-heten och egennyttan i växlande förklädnader.
Sentimentalitet och tillgjordhet, allt oäkta i känslan, afskydde och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
