Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Pehr Staaff som journalist af Efraim Rosenius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
urvalet omfatta endast några få men karakteristiska sidor
af hans publicistiska skriftställeri, af allmänheten kända och
värderade. Och jag skall nu be att få förutskicka några
anmärkningar rörande de särskilda afdelningarna.
De politiska satirer, som ingå i samlingen, bilda ett helt,
så tillvida som de alla hämta motiv från den Boströmska
rikspolitiken under dess kraftperiod, från sammanslagningen
af landtmannapartierna på basis af höjda spannmålstullar
1895 och genom flaggstridens fejder till Bodensegern 1900
och Boströms tillbakaträdande. Helt naturligt har man
måst förutsätta, att flera personer och förhållanden, som
här anspelas på, hunnit mer eller mindre blekna i
allmänhetens hågkomst, hvarför det ansetts nödigt att
kommentera de olika dikterna så mycket, att de som en gång
varit inne i frågorna skola lättare kunna uppfriska sitt
minne. För de följande afdelningarna har det sparats så
mycket som möjligt på noter, för att icke nedtynga texten.
Akademis ängen torde icke behöfva några kommentarer,
den är för allmänt känd. Blott en förklaring till en af
stroferna, den som börjar så parodiskt ståtligt: »Därnäst
hör Sundberg, hör hans stämband knarra».
Svenska akademien hade den 5 april 1886 firat sitt
hundraårsjubileum på rikssalen, hvarvid dess dåvarande
direktör, ärkebiskop Sundberg, illa utfarit mot den
moderna nordiska vitterheten, särskildt apostroferat Ibsen och
— enligt akademiens handlingar — slutligen yttrat om den
realistiska litteraturen:
»På det att vidare all misstanke för ideel klemighet
må undvikas är man ock angelägen att bringa
framställningens språk i öfverensstämmelse med innehållet och är
då ej granntyckt, om det, liksom naturskildringarne med
sina sopor, afskräden och dypölar, får understundom
nedsjunka till fullständig råhet. Och härmed må det vara
nog sagdt om litteraturalster, mot hvilka hvarje
samvetsgrann husfader känner sig nödsakad att inrätta en karantän
för att skydda sin omgifning för smitta».
När då i första nästa häfte af »Dagens krönika» stod
en hel genomförd parodi på den Tegnérska akademisången,
så högt beundrad, nu så kvickt, så hänsynslöst travesterad,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
