Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Så är det i din sång, o eolsharpa,
där Skandiens himmel svänger kring idén;
och ännu mer i de kritiker skarpa,
dem du har frambragt, ädle af Wirsén.
Hvad solglans kring kung Henriks älskogsstunder,
hur skarpt på Strindbergs otukt ned du slår,
och Ibsen, diktens afgrundshemska under,
och Björnson med hans agitatorsfunder,
du drabbar dem — och jag, jag skäms, att du är vår.
Och Odhner, som af våra stora minnen
oss än en ren och himmelsk urbild ger,
sen hans historia tjusat våra sinnen,
hvad ha vi andra här att göra mer?
Hur rosenfärgas häfden i hans händer,
hur blir ej Gustaf Adolf till en gud?
Ack, i mitt öra, hvart jag också länder,
den diktens grundton ständigt återvänder,
ett tvifvelaktigt, ack, men älskadt barndomsljud.
Dock — vi ej nöjas med ideologer
och evig blomdoft uti rymder blå.
Akademien vill ock gynäkologer,
som faktiska förhållanden förstå.
Det Andersonska snillet mången bana
har röjt, som varit obevekligt stängd.
Att släppa fram de unga var hans vana,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
