Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
det medges, men detta envisa, aldrig tröttnande
skällande blef för hvar minut odrägligare. Och hur skulle
jag rädda mig? Naturligtvis kunde jag försökt att
klå den lilla hunden, men då hade han förmodligen
skällt än värre. Att springa ifrån honom var ju
omöjligt, tack vare den snabbhet, hvarmed naturen
gifmildt utrustar dessa fyrbeningar. Det var att gå
där och tiga och lida.
Jag har sedan grubblat mycket öfver denna episod,
jag har sammanställt den med andra liknande, jag har
rådslagit med erfarnare vänner, och jag har kommit
till en slutsats som lyder: »Hundägarnas rättigheter
böra inskränkas.»
Nu hör jag redan med själens öra en bister korus
af hundägare som skälla än mer energiskt än den
lilla gulbruna, men jag utstår deras harm med det
jämnmod, som följer med en rättfärdig sak. Ty ni
måste medge, mina damer och herrar med hundar i
alla nyanser från mops till bulldogg, att dessa kreatur
ha bra litet på våra gator att skaffa och att det i
synnerhet är mycket obilligt att de åtnjuta större fri- och
rättigheter än stadens egna medborgare. Själf får ni
inte föra oljud på gatan, och om ni försöker, kan ni
rasande lätt komma i finkan. Men en hund, den
skall vara befogad att föra det grymmaste hallå och
störa alla människor i kvarteret, bara för att ni
behagar släppa ut honom och glömmer släppa in honom.
Själf får ni inte ens beträda våra vackra planteringar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
